Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det var »faen till pojke . Fadern var den, som sade det
först. Ty allt hvad sonen gjorde, beundrade fadern. Fast
han såg, att pojken inte kunde hållas till ett ordentligt
arbete på gården, kunde ban ändå inte låta bli att tycka om
honom. Pojken gick sin egen väg ocli brydde sig tusan om,
ifall han roade andra med det eller icke. Men det var en
sådan fart i honom, att allt hvad han gjorde, tog sig bra
ut och passade honom, och därför glömde Sven Ersson sin
förargelse öfver sonens snedsprång och sade oupphörligt:
»Det är ändå faen till pojke». Ocli om de också inte sade
detsamma, så tänkte ändå alla på hela gården detsamma,
som gubben hade sagt, både Katrina, drängen och pigan ocli
därtill båda systrarna.
När Gustaf tog i med nånting, så gick det också med
mera fart för honom än för någon annan. Om han satte
sin hand vid plogen, gick det som en dans för honom att
plöja igenom ett åkerfält, där det växte aldrig så mycket
gräs och tistlar. Gräfde han dike, kom lian framåt så fort.
att ingen kunde begripa, hur han bar sig åt. Sprängde han
sten, kom han till botten med borren med en hastighet, som
var oupphinnelig, och han sköt, så att stenarna dansade om
honom i luften. Men allra märkvärdigast var det, när han
körde hästarna. Man skulle kunnat svära på, att de kände
hans hand. Ty tog han bara tömmarna, så sprungo de små
pigga djuren, så att träden susade förbi, som om de
sprungit i kapp baklänges, och ville de inte genast, tog han blott
ett ryck med tömmarna och smälde med piskan, och det bar
i väg som med herrskapsskjuts.
Kort sagdt — Gustaf var lifvet i bela gården, och 0111
han kanske inte brydde sig så mycket 0111 andra, så brydde
andra sig i stället så mycket mer 0111 honom. Och det var
kanske däri hemligheten med det välde, han utöfvade,
bestod.
Gustaf kuude också berätta historier, och det var inte
fritt för, att han ljög.
När han återvände ifrån skogen, var han bäst i farten,
och då kom gärna någon af systrarna och frågade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
