Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3G1 —
gator, tog ny fart och sträckte sig längre och längre in öfver
skogen, öfver hvilken redan dallrade sommaraftonens milda
dager.
Då hördes plötsligt en susning bland träden, en stark
vindpust gick fram genom skogen, rök och lågor böljade åt
vester, och ifrån hafvet steg upp ett mörkt moln, hvars
yttersta kant lyste af den nedgående solens strålar. Det drog
ihop sig och växte, och under den mulnande himmelen
fördubblades de arbetandes kraftei. Ty omslaget i vädret gaf
nya krafter och nya förhoppningar. Det började rägna.
Stora, tunga droppar föllo öfver den upphettade marken, och
snart piskade ett stridt rägn ner öfver det böljande eldhafvet,
som i mörkret tog fantastiska former och förvandlade
trakten till ett enda virrvarr af skyar ocli eld. Men
vattenmassorna fortforo att vräka ned, och när rägnet strömmade öfver
de brinnande träden och marken, där allt bränbart sakta
ko-lade bort, då ljöd genom rägnets smatter och eldens
knastrande ett fräsande ljud, som blef allt starkare. Höken
tjocknade genom vattenångorna, och i de tätnade rökmolnen
sjönko eldslågorna tynande ihop och försvunno till sist,
liksom kväfda i det svartnande mörkret. Endast då och då
höjde sig en ensam rökpelare, hvilken liksom maktlös föll
ner i de vältrande skyarna, hvilka hemskt och tyst fortforo
att stiga, spridande en frän Inlet.
Rägnet varade i flere timmar. Men så upptorkad var
jorden, och så stark elden, att när solen nästa morgon sken
upp, var branden väl begränsad inom den yta, den förut
be-herskat, men den låg ännu och pyrde och gräfde mellan de
torra rötterna. Allt ibland steg en hvirfvel upp ur den
sot-blandade röken, som sakta höjde sig från ödemarken,
hvilken låg kolad och svart midt i den resliga skogen.
1 sex dagar måste folket hålla vakt omkring det
härjade fältet. Men en skräck, som försvunnit, gör altid
människorna lätta om hjärtat.
Genom hela denna människoskara gick en känsla af
glädje, därför att branden var öfver, och ingen skada var
skedd. Det förstås — en bel hop af kronans skog hade
brunnit upp. Och ännu låg elden och pyrde i jorden bland
Gernandts Folkbibliotek. I. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
