Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(376 —
på ål och risgrynspudding med skinka, bringa, tunga och
korf, vinsoppa och gåsstek med äpplen i, blåbärskräm med
bakelser och tårtor af alla slag. Bränvin och öl och vin
hade gästerna fått dricka, och efter det brölloppet behöfde
ingen, som inte ville det, gå nykter och lägga sig. Efter
måltiden tackade prosten för maten och talade för brudgum
och brud samt uppmanade de närvarande att tänka på de
nygifta. I skålen framför honom lades både silfverbägare
och skedar, pängar och allt som tänkas kunde. Och på
tallriken, som stod bredvid, kom det många slantar åt de fattiga,
Sedan dansades kronan af bruden, och innan hon åkte
hem till sitt, tog hon af sig den svarta sidenklädningen och
tog på sig en tarfligare, för att inte sidenet skulle fara illa.
Och som välbestäld ungmor for hon till sitt nya hem och
tog sitt i besittning.
Sedan var Johanna ensam flicka på gården, och det
var uppgjort så, att Gustaf skulle lösa ut systrarna med
1,000 kronor hvar, och sedan skulle ban ega gården, när de
gamla en gång föllo ifrån. Den yngsta systern hade fått
utstyrsel också, men så hade föräldrarna födt och klädt
Johannas pojke, ocii det ena gick opp mot det andra. -—-
Mycket folk reste på den tiden från Oland till Amerika.
De fattiga klagade öfver, att lönerna voro så små, och de
rika, att jorden inte ville gifva något. De nya bankerna
hade nog gifvit bonden medel att få penningar, men de
hade också genom att gifva honom penningar i hand, gjort
honom böjd för att lefva bättre än förut och så länge lånet
räckte, var det inte många, som tänkte på att det fans
räntor, som skulle erläggas, och amorteringar, som skulle
betalas. Så kommo gårdarne på obestånd, och då den, som
förut setat på egen gård och grund, inte ville ta tjänst hos
andra, så foro hela familjer öfver till det stora landet i vester,
där de kunde slå sig fram hur som hälst, därför att ingen
kände dem. Mellan denna .ö, som här kallas stor, men som
i förhållande till den stora världen bara är en liten prick
af jordytan, och det unga landet på andra sidan hafvet, mot
hvilket bela Europa är litet, började en liflig beröring att
äga rum. Den märktes knappt där, men på den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
