Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(383 —
— Jag sa’ dig ju det. Han bryr sig inte om någon
annan än dig, sade Johanna. Och det låg bitterhet i
hennes röst. De hjälptes åt att föra gubben i säng, och det
föll en tyngd öfver allas sinnen, som när en stor olycka
inträffat.
Det hade aldrig fallit Gustaf in, att fadern skulle kunna
ta det så hårdt, och det rörde honom. Men med ungdomens
lust att lefva sitt eget lif kände ban sig ändå glad, att det
var sagdt. Ty när isen väl var bruten, visste han, att han
var öfver det värsta.
Sven Ersson låg sjuk en hel dag och åt inte. När han
steg upp igen, såg han gammal och förbi ut, och sonen
vågade inte tilltala honom. Det gick flere dagar, under hvilka
fader och son icke bytte ett ord. Men när han trodde, att
ingen lade märke till honom, kunde Sven Ersson sitta och
se på sonen med en lång blick, följa hans minsta rörelser,
och det låg i denna blick en undran, som om ban inte
kunnat fatta, att detta allt kunnat finnas till hos denne
pojke, hvilken han kunde minnas, hur han burit som ett
barn på sin arm.
Det låg bitterhet också i Sven Erssous tankar. Ty allt
hvad han ägde, hade ban gifvit denne son och fått intet
tillbaka. Och det fins intet så hårdt för den gamle som att
märka, att han behöfver sin son, men att sonen icke
behöfver honom.
— När vill du resa? sade Sven Ersson en dag.
— I vår hade jag tänkt, svarade Gustaf.
Sven Ersson sade inte mer. Han gick bara in i
kammaren och slog opp chiffonieren. Där tog han fram gamla
sedlar och räknade. Tv utan pängar skulle ban ändå inte
skicka sin son ut i världen.
Sedan den dagen var det bestämdt. Ocb Gustaf fick
nytt mod. Det lyste om honom, som om ban fått all
världens härlighet. Han tog bössa och hund och gick åt
skogen, kom hem med fågel och harar, och när han satt hemma
och ätit sig mätt, tog ban fram handklaveret, och polskor
ocli glada visor spelade genom stugan liksom lyckliga
ungdomstankar, hvilka skratta åt lifvets sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
