Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 40!» —
lika fermt och villigt, som han förut hade gjort. Ingen
människa kunde säga om honom, att han hade blifvit stursk
öfver sin nya ställning. Var det någon, som kallade honom
för herr Höglund, så kittlade det Karl Johan. Men han
låtsade inte om det, bara lyfte på mössan lika stillsamt och
alvarligt, som han gjorde mot alla människor. Ocli var det
någon, som underlät denna höflighet, så var Karl Johan lika
vänlig ändå, endast liksom litet mera tillbakadragen.
Men det var en, som började känna sig smått orolig
öfver den nya förändringen, ocb det var patron Jönsson
själf. Hur undfallande och ödmjuk den andre också var,
så tyckte ban ändå, att de små gråa ögonen nästan tittade
snedt på honom, när ban kom in i sin egen bod. Ocb den
där smala näsan, som satt midt i det skägglösa ansigtet, lade
sig i alting på ett sätt, som Jönsson inte tyckte om. I)et
skedde aldrig så, att principalen hade något att säga. Men
det var ändå så, att nu var det Karl Johan, som skötte
boden, ocb inte Jönsson. Och fast ban själf hade velat hvila
sig efter alt sitt arbete, och själf gjort pojken till bokhållare,
så tyckte gubben ändå inte 0111 det.
Det förargade också patronen, att pojken hade gått och
bytt om namn och kallat sig för Höglund i stället för
Andersson. Hette inte ban själf Jönsson, fastän ban rådde om
hela boden och gården och hade pangar på banken! Skulle
det då inte gå an för en så’11 där pojkdrummel, som
knappast var torr bakom öronen en gång, att behålla sitt ärliga
namn. Och Jönsson sade ibland Andersson liksom af
misstag. Ty ban trodde, att det retade Karl Johan.
Men Karl Johan var lika lugn ocb säker för det. Han
svarade höfligt och undfallande som altid. Men när Jönsson
vände sig bort, sköt Karl Johans öfverläpp fram, och han
såg på den breda ryggen framför honom med en blick, så
dolsk och hatfull, att hade Jönsson sett den, skulle ban ha
blifvit mörkrädd 0111 kvällarna.
Men Karl Johan själf kände sig uppe. Han hade
stigit från dräng till herre, och han var klar med sig själf, att
ban skulle aldrig göra steget tillbaka från herre till dräng.
Men den som står, skall se till, att han icke faller, och för-
Gcrnandts Folkbibliotek. Ji 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
