Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(422 —
som de hade aftalat. Nog borde väl han veta, bur ängslig
hon var. Men när bon kom hem, såg hon själf, hur det
hade gått. Fadern sade inte ett ord, men hon föi-stod ändå,
att Karl Johan hade varit där. Och Sophie gick ut för sig
själf i skogen och grät bittra tårar, öfver att hon och Karl
Johan aldrig skulle få hvarandra. Men mest grät hon, för
att ban inte kunnat komma själf och tala om det för henne.
Ty altsedan Sophie hade börjat tro, att det var
förut-bestämdt, att hon och Karl Johan skulle bli ett par, hade
hon fått en känsla för honom, som om ban vore
inbegreppet af alt, hvad hon önskat sig hos en man. Han hade
talat vid henne om sina planer och sina tankar. Hur
underligt Gud hade hjälpt honom, hade han också förtrott henne,
■ocli till sist hade ban kommit fram med sina tankar om
patriarken Jakob. l’å Sophie hade ban lyckats öfverflytta
sina egna idéer om sig själf, så att när hon tänkte på Karl
Johan, var ban inte längre för henne bara Jönssons
bokhållare, som vägde ut sirap och gryn, och som ville ha sig en
egen bod och godt om pängar, utan ban var något för mer
än andra människor. Och om han fick pängar med henne,
tyckte Sophie, att det inte var mer än rättvist.
Karl Johan å sin sida gick och väntade. Efter
samtalet med Fehr Ohlsson hade ban varit för mycket upptagen
af sina egna framtidstankar för att ens komma ihåg, att han
lofvat träffa Sophie. Under veckan kunde ban aldrig komma
ifrån boden förrän sent på kvällarna, och när de icke hade
aftalat något, så visste ban ej, hvar ban skulle träffa henne.
Dessutom var han inte angelägen att råka Pehr Ohlsson igen
— än så länge. Men ban väntade, att Sophie skulle komma.
Och en morgon, innan Karl Johan ännu hunnit öppna
boden, gick hon också på bryggan och väntade honom.
Hon var förgråten och såg utvakad ut. Det syntes
mörka ränder under ögonen, och bela hennes ansigte var så
sorgmodigt, att Karl Johan blef riktigt rörd.
Han försvarade sig så godt han kunde, för att ban inte
hade kommit. Han sade, att han då varit så ledsen, att ban
inte kunnat se henne en gång, talade om, att han gråtit,
när han kommit hem, och tillade, att han bort förstå bela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
