- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
428

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3(428 —

— Det skulle alt kunna finnas ändå, sade han lugnt,
och han smålog mot den retade bondmagnaten.

Pehr Ohlsson gick fram mot den lilla skägglösa pojken,
som satt på stolen framför honom, och när hans stora kropp
rörde sig framåt mot Karl Johan, såg det ut, som om den
skulle kunna bryta sönder hela hans spensliga gestalt. Men
Karl Johan lät sig inte bekomma. Han satt kvar på stolen
och såg stint upp mot den andre.

— Hvad menar du? skrek Pehr Ohlsson. Säg ut, hvad
du menar, din djäfla rackare! Säg ut! Eller jag svarar inte
för, hvad jag gör.

— Ilon är med barn! sade Karl Johan lugnt. Men
det gör ingenting. För jag tänker gifta mig med henne.

Pehr < )hlsson höjde armen, som för att slå till.
Ansigtet skiftade färg, så att han blef aldeles hvit, och det kom
blått på läpparna. Men han vände sig om, slet upp dörren
och skrek, så att det skallade genom hela huset:

— Sophie!

Det blef buller utanför, röster som ropade, fötter, som
trampade.

-— Säg åt dotter min, att hon kommer in.

Pehr Ohlsson ref upp skjortan, så att det gråa håret
lyste fram genom öppningen, ocli började med starka steg
gå fram och åter i rummet.

— Det lägger sig väl, när han får veta, att det är
sanning, tänkte Karl Johan.

Bakom honom öppnades sakta dörren och Sophie kom
in. Gråtande gick hon fram emot fadern, men Karl Johan
nickade emot henne, att hon skulle vara vid godt mod.

Pehr Ohlsson stannade i sin gång och stod bredbent
och ursinnig midt framför henne.

— Är det sant? röt han. Ar det. sant, som den där
uslingen säger?

- Far, kom det från Sophie. Hon skälfde i hela
kroppen och tordes inte se upp.

Då hördes plötsligt ett ljud, som knappast tycktes
komma från ett mänskligt bröst. Det var på en gång rytande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free