Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(437 —
När mor Lena kände att döden nalkades, hade hon
stängt dörren. Sedan hade hon sökt fram sina skatter och
hurit dem bort i bädden. En sten var utbruten ur spiseln,
en bräda i golfvet var upprifven, och i väggen var ett tomt
hål, hvilket såg ut, som om det gapade. Sedan hade hon
lagt sig ned och väntat på döden.
Men när hon hörde bullret på dörren och sedan såg
sonens bleka ansigte, som stirrade emot rutan, hade hennes
gamla syner kommit igen, och hon hade dött af skrämsel,
att sonen skulle bestjäla henne.
Karl Johan såg altsammans, och ban förstod, att hon
varit rädd för honom. Svetten perlade utför hans panna,
och med darrande händer tog han påsarna, den ena efter
den andra, drog dem nästan med våld fram undan den
dödas stelnade fingrar, och bar ut dem på trappan. Där satte
ban sig, skar af knutarna och började räkna.
Det tog lång tid. Ty ett par gånger måste han gå in,
för att se efter, om ban hört fel. Han tyckte nästan, att
den gamla rörde på sig och ropade honom. Men när han
räknat igenom altsammans två gånger och var säker på, att
ban räknat rätt, lade ban undan påsarna och gick åter in i
stugan.
Mor Lenas ögon stirrade ännu vidöppna mot taket, och
Karl Johan tillslöt dem. Han kände något, som liknade
ömhet mot den gamla, nu när hon låg där och hade dött bort
från tiggeri, bekymmer och gömda ägodelar. Ett par rena
lakan tog han fram. Det ena bredde han öfver modern,
och det andra hängde han upp framför fönstret. Och sedan
ban det gjort, stod han stilla en stund och knäppte ihop
händerna framför den döda
Hur det nu hade varit dem emellan, så hade hon ändå
arbetat ihop och sparat för sonen. Och därför ville ban
tacka henne — henne och Gud, som nu för andra gången
underligen hade hulpit honom.
Men när mor Lena blifvit begrafven, började Karl
Johan att dra in på de smålån, som han hade utestående i
socknen. På våren sade ban upp sin plats hos Jönsson, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
