Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 440 —
Då kom en herre med uppslagen öfverrockskrage, hög
hatt samt käppen under armen och skulle just gå förbi
Kalle.
»Huhuhu!» huttrade den förhoppningsfulle ynglingen.
»Hvarför sitter du här mitt stockas barn?» sade herrn
vänligt.
»Jag har inte fått sålt några tidningar,» svarade det
stackars barnet.
»Får du stryk, när du kommer hem, om du har
några kvar?» frågade den vänliga herrn, som trodde, att ban
kände Stockholm.
»Ja-a,» svarade Kalle, förtjust öfver att ha blifvit hjälpt
på traf ven.
»Hur många tidningar har du kvar?» frågade herrn
och tog upp portmonnän.
»Åtta,» svarade Kalle sanningsenligt.
»Hvad kosta de?»
»Två öre stycket.» svarade Kalle surmulet.
Den vänlige herrn letade i sin portmonnä, fann jämt
sexton öre och räckte dem åt pojken, i känslan af att han
gjorde en god gärning.
»Nå, här har du sexton öre! Vill du inte ge mig
tidningarna.
Men Kalle satt alldeles stilla och bara stirrade
framför sig.
»Nåå?» upprepade herrn otåligt. »Vill du inte ge mig
tidningarna?»
Kalle makade upp litet snö, som fallit ned från hans
högra ben, och svarade bredt och tvärsäkert:
»Ne-ej.»
Och när den vänlige herrn med betydlig
förvåning-frågade hvarför, svarade pojken:
»Jag väntar allt, tills det kommer någon som ger mig mer.»
Den vänlige herrn blef ursinnig, därför att hans goda
gärning inte blifvit uppskattad, samt därför att kylan oroade
hans reumatism, och han tilltalade den förhärdade gossen
strängt och moraliskt, innan han gick.
Gernandts Futkbibliotek. I. 57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
