Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad är det med dig? sade han och strök upp det
röda, yfviga håret, som blifvit fuktigt under hans hastiga gång.
— Jag har försökt det, sade hon.
— Hvilket? utbrast mannen och tog ett steg baklänges.
— Det jag talade om i går kväll, sade hon hastigt
och skarpt.
Maunen funderade. Så erinrade ban sig hastigt, hur
de båda stått utanför Olof Larssons fönster. Ingrid hade
omfamnat och kysst honom, som om hon aldrig velat sluta,
och under tiden hade hon sagt, att de skulle göra sig fria,
berättat, huru hon grubblat och tänkt på att beröfva Olof
Larsson lifvet. Hon hade framstält alltsammans som något
så lätt och naturligt, att älskaren låtit sig ryckas med. Och
så hade hon andats på rutan så länge, tills de båda hade
sett in, och hon hade inte tystnat, förrän Olof Larsson skrämde
dem genom att se ut genom fönstret.
Men aldrig ett ögonblick hade det fallit honom in, att
det var älvar. Han hade tyckt, att hon berättat en historia
för honom, och snärjd som ban var af henne, betagen af
ett sinnesrus, hvilket varat i månader, alltsedan ban träffat
henne på en stadsresa, hade, hvad hon sade, tyckts honom
som en dröm, hvilken aldrig kunde bli verklighet, men som
lekte för hans fantasi.
Han förstod henne inte. Det var omöjligt, att fatta,
att en människa så lungt kunde omtala, att hon planlagt och
försökt ett mord, och ban upprepade sin fråga.
— Du är en stackare, Jonas Persson, sade Ingrid. Det
är väl jag, som har gjort det och icke du.
Och hon berättade, hvad som passerat, utan att glömma
en detalj. När hon kom till, hur hon sparkat katten under
sängen och sedan torkat opp kaffet, drog han ett andetag
af lättnad.
— Det fins alltså inga bevis, sade han.
— Ar det allt, hvad du bryr dig om? sade Ingrid.
Jonas Persson svarade icke. Han stod stilla i tankar,
och en sak blef honom klar. Utan att veta det, var han
medskyldig i ett mordförsök. Det skulle kanske komma till
ransakning, hans förhållande till Ingrid kände bela byn, ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
