- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
55

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•— 55 —

Hon diktade sagor om, att han hade bedragit henne och
tvingat henne till otrohet genom sin köld, drog fram
skamliga detaljer, hvilka hon berättade bredt och brutalt, med en
köld, som om de rört en annan, och hänsynslöst trampande
på sitt eget lif, gjorde hon sonen till sin förtrogna i all
denna otukt, hvilken hon inte längre kände som en skam.

Men Erland satt som förut, utan att svara. Han hade
rest sig i stolen, och hans ögon stirrade på modern, som om
hon förtalt honom sagor. Han sträckte sig fram mot ljuset,
nöp med sin hårda hand bort den långa, afbrända veken,
som om han velat se bättre, och såg på henne igen.

Ingrid blef ifrig.

— Hvad säger du? sade hon. Hvad säger du?

— Gör det själf! sade ban kort. Hvarför blandar du
mig in i det här?

Ingrid ryckte till och vred händerna i förtviflan. Hon
jämrade sig nästan, men i ett ögonblick rusade blodet till
hennes ansigte, och i det hon lade handen hårdt på bordet,
utbrast hon:

— Jag har försökt. Men det gick inte. Tror du, att
jag annars skulle komma till dig? Jag kan inte göra det
en gång till.

Erland ryggade tillbaka. En rysning öfverföll honom,
och med förskräckelse stirrade han på denna stora kvinna,
som var hans mor. Men hennes lidelse smittade honom.
Nu som alltid gingo hennes ord öfver i hans själ och tände
begär, som han ej visste, om de voro hans egna, eller om
han fått dem af henne. Han böjde sig fram, ocb hans
läppar skälfde.

— När? hviskade ban. När?

Och Ingrid berättade. I korta flämtande meningar
berättade hon om sitt försök, och hur det misslyckats. Hon
tog med sin ena hand sonen om handlofveu och droppade
hela det rysliga uppträdet scen för scen i hans öra.

Erland satt andlös. Just innan ban kom in, hade det
skett. Strax innan ban öppnade dörren, hade modern sträckt
ut sin hand med giftet, och fadern hade rusat ut för att
fly sitt hem. Han kände en kall svett öfver hela sin kropp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free