Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57 —
Det träffade som en blixt. Skammens rodnad betäckte
ynglingens kinder, skammen öfver att vara oäkta född ocb
ändå stå under kommando af en annan. Han sprang opp,
och hans klumpfot slog hårdt mot golfvet, när han rörde sig.
— Svär på, att det är sant och så sant jag lefver ska
gubben dö, skrek han.
Ingrid höjde sin högra arm, på hvilken ännu ett par
långa röda strimmor aftecknade sig mot det fasta hullet.
— Må Gud slå mig död på stället, om det inte är sant,
sade hon.
Hon ljög, och meneden flöt öfver hennes läppar så lätt
som en hädelse. Hon ljög ett nytt brott till alla, hon hade
begått, och hennes tunga stammade icke på målet. Som
befriad, från en stor tyngd, reste hon sig i hela sin längd
och svor en falsk ed, hvilken skulle göra hennes son till
mördare.
Ljuset brann i staken, och ett spökligt skimmer föll
öfver det stora rummet. Erland såg henne länge i ansigtet,
men hon uthärdade hans blick, och öfverväldigad sjönk han
ned framför bordet och stirrade mot ljuset, som brann med
allt mattare sken.
Ingrid stod rak som förut, och ett leende krusade
hennes läppar.
Gernandts Folkbibliotek. II.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
