Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
En släde stannade på gården. Det var Jon Perssons
hustru, soin kommit hem från sta’n. När hon fick syn på
Karl Axelsson, blef hon misslynt, och när mannen inte var
inne, passade hon på och sade åt Kalle, att han gärna kunde
gå hem. Hon sade det inte ovänligt, men i en bestämd ton,
som ögonblickligen öfvertygade Kalle. Han tog sin mössa
och gick med lätta steg framåt vägen, som ledde till byn.
Karl Axelsson hade inte varit så glad på länge. Han
kunde inte begripa, livad det var, som hållit honom kvar,
när ban ändå så gärna ville gå. Nu kände ban ingen
osäkerhet längre. Hemåt skulle han, hem till hustru och barn.
Det var mörkt ute. och genom mörkret lyste ljus från
stugorna på slätten. Långt hade han att gå, och trött var ban.
Men faran var öfver. Han kunde inte rå för, att mor
Persson hade kört ut honom. Ingen kunde säga något åt
honom för det. Och hände det något, skulle ban nog hålla
sin mun för alla människor, det var då säkert. Han var
inte rädd för kyrkogården en gång, och kom ban bara ut
på vägen, skulle ban springa, tills han kom ut ut byn.
Så tänkte Karl Axelsson, och han gick på med stora
steg, glad och nöjd, som ban inte hade känt sig på länge.
Men just som lian skulle vika ut på stora landsvägen,
mötte ban någon i mörkret.
Det klack till i Kalle. Han frös öfver hela kroppen
och kände sig ertappad som en rymd förbrytare.
— Kommer du, och kommer inte Jonas? sade Petter.
Han talade kort och knappt, som om ban lidit af andnöd.
Kalle tog mod till sig.
— Jag ska gå hem, menade han. Och Jonas sade ej,
om ban kommer.
Men då tog Petter honom i armen och drog honom
med sig.
— Jonas kommer efter, sade ban. Vi ska bara ta’ oss
en sup.
Och innan Karl Axelsson hann betänka sig, hade den
andre fått hans ben i gång. Gårdsporten var öppen, och
där inne stod Erland, färdig att taga emot dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
