Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v.
När Olof Larsson kom hem på aftonen, hade han
genast satt sig till bords. Han var trött och nedslagen. Hustrun
hade åter varit borta några dagar, och ehuru han icke väntat,
att hon redan skulle ha kommit tillbaka, blef han likväl
misslynt, när han fann huset fortfarande tomt. Tanken på
hustruns försök mot hans lif sysselsatte honom icke längre.
Tiden, som gått, hade gjort honom van att tänka på detta
såsom på något redan passeradt, och den skräck, hvilken
under de första dagarna uppfylt honom, hade gifvit vika
fölen sorgmodig tungsinthet, som gjorde honom slö för det
dagliga lifvets obehag.
Nu satt ban till bords och åt långsamt, uttröttad af den
långa resan. Det hade varit en kall dag, och maten återgaf
värmen åt hans kylda lemmar, som pålagdt bränsle värmer
en ugn. Dottern hade satt fram ål åt honom, och det var
hans älsklingsmat. Men det föll honom plötsligt in, att så
vidt ban visste, hade det inte funnits ål i huset, när han
reste bort. lian blef misstänksam, vände bitarna, luktade
på dem, och minnet af den förfärliga morgonen, då hustrun
stått inför honom som en upptäckt förbryterska vaknade
ånyo. Men efter en stund lugnade han sig vid tanken på,
att hustrun inte var hemma, och han åt vidare med god
smak, utan att tänka och utan att oroa sig.
Då öppnades dörren, och Hanna kom in.
— Far, ropade hon, far! En ko har blifvit sjuk i
lad’gård’n. Hon ligger ikull och ger sig så fasligt.
Olof Larsson lade ifrån sig knif och gaffel.
— Hvem har sagt det? frågade ban.
— Erland sa’ det, svarade flickan. Han ville, att 1
skulle komma ut.
Olof Larsson reste sig från bordet, tog mössan och gick.
Ute på trappan stannade han ett ögonblick.
Ljusskenet därinne hade bländat honom, och ban såg icke trapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
