Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig, att när hon kom in i stugan, satt mannen på sin
vanliga plats och betraktade henne med den underliga,
forskande blick, som hon på en gång fruktade och afskydde.
Om bon öfverhufvud taget hade brukat bedja, skulle hon i
denna stund hafva bedt till Gud, och det fans blott en bön,
som skulle hafva gått från hjärtat.
När hon kom in på hemmets gård, var det redan mörkt,
Och Ingrid stod länge stilla, innan hon kunde besluta sig
för, hvad hon borde göra. Hennes hjärta klappade hörbart,
och hon såg sig spanande omkring. Genom fönstret lyste
ljus, och skuggor rörde sig därinne. Men hon vågade icke
se in. Hon var så viss att få se, hvad hon fruktade, att
vissheten förlamade henne. I tjugutvå långa år tyckte hon,
att denna fyrkant inneslutit henne som ett fängelse, och med
något af den nordiska sagans starka hämdlust hade dessa år
gifvit henne blott en enda mordtanke i behållning. Hon gick
sakta framåt trappan, men vågade ändå icke gå in.
På gården var det sig alldeles likt. Snön låg tung
mellan de rödstrukna bygnaderna, mellan drifvorna voro
djupa vägar upptrampade, och stora ispiggar hängde ned
från takskäggen. Men snön hade blifvit hopsjunken och
mörk, som när den legat kvar länge. Den knarrade kallt
under hennes fötter, på taket svängde vindflöjeln med ett
gnisslande ljud, och stjärnorna lyste klart på den djupblå himmelen.
Hon stod länge stilla, och inom henne kämpade stridiga
tankar. Blott ett enda litet steg, och hon skulle få visshet.
Men hon vågade icke taga detta steg, hon kände, att en
missräkning voro döden.’ Hon vände om och smög sig med
långsamma steg, in i ladan, hvars dörr hon drog igen efter sig.
Där uppsökte hon sig en plats, bäddade ned sig i höet och
afvaktade fullt vaken morgondagen.
Hon hörde en släde komma körande, men hon vågade
icke se ut. Hon hörde, hur hästeu spändes ifrån, steg, som
gingo öfver gården och försvunno uppför trappan till
boningshuset. Hennes skärpta sinnen förnummo hvarje ljud i
vinternattens djupa stillhet, men hon vågade ej taga ett steg,
för att icke förråda sig. Ej ett ord blef taladt. Icke ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
