Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
Aprilsolen kom ocli tinade upp snön, som låg öfver
alfvaren, smälte den, så att stora bara fläckar bröto upp ur
dess hvita täcke. I strömmar rann vattnet utför landborgen
och forsade ut öfver den bara isen, där snövattnet låg högt,
så att det gick i små krusiga täta vågor för den blåsande
lenvädersvinden.
Och när snön smälte, bröt också isen upp. Med brak
och dån lossnade den från stränderna, rämnade i stora, breda
sprickor, hvilka sträckte sig från det ena landet till det andra, och
till sist kom stormen och fullbordade solens verk. Stora,
skimrande isblock seglade i solglittret öfver de blåa, fria,
böljande vågorna.
Men när solen kom, och människorna väcktes ur
vin-terdvalan, gick samtidigt ett rykte öfver nejden, ett rykte,
som skrämde upp hela trakten. Ryktet talade med tusen
tungor, och det gick öfver bela ön, som befriad från vinterns
hölje tycktes sträcka sin väldiga kropp i solskenet, och detta
rykte berättade, att medan naturen sof sin långa vinternattsdröm,
hade ett brott blifvit begånget, ett brott, som fylde alla sinnen
med onämnbar fasa.
Det är en egendomlig stämning, som hvilar öfver en
nejd, när människorna ana, att ett brott blifvit föröfvadt i
deras omedelbara närhet eller midt ibland dem. Den fasa,
som detta väcker, har något besynnerligt smittande. Det
ser nästan ut, som om den stode i samband med någon
hemlig fruktan, hvilken ligger djupt i de flesta individer, att
äfven han eller hon, som i dag rysa öfver en annans
gärning, en gång kanske skall stå med fläckade händer. Men
samtidigt vaknar ett begär att se brottet hämnadt. Den
gamla satsen: öga för öga och tand för tand, hvilken stiftat
barbarernas lagar, är icke död, därför att en stor man
en gång uttalat sin sublima förkastelsedom öfver lidelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
