Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 108 —
ini, när de stodo församlade i klump, att de skulle haft mod
att begå ett nytt brott för att få hämnas det gamla.
Det fans dock en, som ej delade hopens stämning.
Det var Jonas Persson, som kronofogden redan varit och
hämtat. Hopkrupen i baksätet på den bakersta af de två
långvagnar, hvilka stodo förspända framför porten, satt han
med hufvudet neddraget i sin uppfälda rockkrage, med
ansigtet nedlutadt och ögonen riktade mot vagnens botten.
Han kände hvarje anlete iden krets, som omgaf honom,
och ban vågade icke se opp, viss att öfverallt möta blickar,
hvilka ban fruktade. Mot honom riktade sig också de
kring-ståendes anmärkningar. Hånfulla anspelningar på det
skämliga förhållande, i hvilket han lefvat till Ingrid, uttalades
med en oförbehållsamhet, hvilken äggade till vidare angrepp.
Tanken på detta kärleksförhållande mellan den gifte mannen
och hustrun, som redan var till åren, framlockade en
skämtsam stämning hos alla dessa män och kvinnor, hvilka icke
rodnade för de kraftigaste ord, skämten haglade, och uppe från
stenmuren på andra sidan vägen besvarades de af skrattande
barnaröster.
Men när barnen skrattade, vaknade också de äldres
munterhet. Dessa medvetna löjen från det uppväxande
slägtet narrade dem också att skratta, och från folkhopen
steg en skrattsalfva, hvilken klingade vida omkring i den
klara vårluften, där lärkorna redan slogo sina kvittrande drillar.
Plötsligt förstummades skrattet, och människomassan
trängde sig fram emot porthvalfvet. Det blef tyst som vid
en begrafning, och öfver hvarje ansigte smög sig ett mörkt
allvar, som om alla ångrat sin föregående uppsluppenhet.
De närmast stående hade längst in på gården genom porten
sett, hur dörren till boningshuset öppnades.
Kraftig och rak, klädd i lielgdagssjalen och med
sidenhalsduken knuten om hufvudet, trädde Ingrid ut på trappan.
Hennes ansigte förrådde ingen rörelse, djärft, nästan stolt,
mötte hon alla de blickar, som riktades emot henne. Efter
henne gingo sönerna, likaledes helgdagsklädda, sida vid sida.
Allas ögon riktades på dessa tre. Men hvad mängden
icke såg, det var de tre par barnaögon, hvilka från fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
