- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
148

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 148 —

Det var en kall Aprilmorgon med sydvestlig blåst.
Våren kom sent detta år. Töväder och snöyra hade aflöst
hvarandra oupphörligt. Snön låg tätt öfver marken igen, vinden
var bitande kall, lärkorna, som kommit, hade tystnat, och
Tussilagon, som börjat skjuta upp sin fjälliga stjälk, vissnade.
Isen låg kvar utmed stränderna, och luften var hård att
inandas. Det var vinter igen.

Ingrid gick åt norr utmed den vestra kusten. För hvart
steg hon tog, sjönk hon ner öfver bela foten. Hvart hon
såg, syntes blott den en tum djupa, nyfallna snön, hvilken
låg som en lätt matta öfver den gamla. Vägen hade yrt
igen under natten. Skyarna hängde lågt. Tungt, kallt och
ödsligt låg landskapet framför henne.

Hon hade blott gått en half mil, när hon kände huru
krafterna sveko henne. Bredvid vägen låg en bondgård, men
hon var känd där och ville ej gå in. Hon stod vid grinden,
villrådig ocli ängslig. Hon frös, och hon var trött. Hennes
fötter voro våta ocli ömma, och för hvarje steg hon tagit
hade de sjunkit ned i den lösa snön.

Ingrid lade handen på låset. Hon kunde ju dock försöka.

1 stugan satt bondhustrun med ett barn i knät.

»God dag», hälsade Ingrid och stannade vid dörren.

»God dag», sade hustrun.

Därpå blef det tyst.

»Kunde jag få stanna här en stund?»

Ingen af dem fick ett samtal i gång, och ingen försökte
det egentligen häller. Hustrun gaf barnet di, småpratade
vid det och vaggade det i knät. Ingrid satt tyst kvar vid
dörren. Hon hade velat smeka barnet, men hon vågade ej,
ty hon trodde, att hon ej skulle få det.

Slutligen reste hon sig upp: »Jag får väl gå nu.»

Ingrid stod där en stund.

»Ja, du får väl det.»
»Adjö.»

Hon lade handen på lAset.

»Hvart skall du gå.»

»Jag vet inte.»

Ingrid öppnade dörren långsamt, dröjande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free