Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon sommarkväll, när solen sken varmt öfver alfva*
ren, och hafvet utanför låg ljust och blått, långsamt
vaggande in mot stranden, eller en kulen vinterafton, när hon
en stund satt ocli hvilade sig och såg in i elden, där de torra
riskvistarna sprakade under grytan eller kaffepannan, kunde
det komma öfver henne ett slags beklämning, som hon ej
ens ville efterforska orsaken till. Men den känslan skakade
hon snart af sig, och ju äldre lion blef, dess mer sällan
kände hon något dylikt. Att modern och fadern i sin tid
hade haft rätt, det var hennes öfvertygelse. Ty så hade hon
lärt af erfarenheten. Hon hade det bra på alla sätt, och
det föll henne minst af allt in att betrakta sig som ett
offerlam.
Hon tog dagen, som den kom, och visste säkert, därför
att hon såg det besannas alla dagar, att ingen människa får
det, som bon vill, här i verlden.
Det gick ett rykte i byn, att Knut skulle komma hem,
och att han kom hem som en annan, än när ban for.
Pengar liade ban samlat, påstods det, ban var mest som en
herrskapskarl nu, kunnig i allt, som fattigt folk ej få lara
sig, karl för sin hatt och kapabel, 0111 det så skulle vara, att
köpa hvilket hemman som helst i hela socknen. För resten
visste ingen, om han var sig lik eller inte, men alla hans
vänner betraktade honom på förhand med misstro. Ty det
var ju så troligt, att ban skulle vara stormodig af sig. Med
pengar blir ingen densamme, som han var, innan han hade
några.
Snart visste hela byn, att han hade kommit. Det
valen söndag på högsommaren, och man stod uppstäld på
kyrkbacken för att se på honom, när han gick till kyrkan. Han
kom också snart gående, litet långsamt och släpande, klädd
i en blå kavaj och en halsduk, som hängde i sjömansknut.
Han hade en låg svart hatt och amerikanskt, tvärhugget
helskägg. Allt ibland stannade lian och såg sig omkring. När
han kom upp på kyrkbacken, gick ban fram till ett par ai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
