Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 174 —
]inn vara borta igen. Ocli ännu lindé ban ej i denna sak
kunnat få ett ord öfver sina läppar.
* *
*
Det var sista söndagen i augusti, när det var afton,
ocli skymningen låg stillsam ocli tyst öfver haf och land.
Emma och Knut gingo ensamma den smala vägen förbi
kyrkmuren och nedåt sjön.
En enstaka fogel drillade här och där i någon af de
små buskarne, hvilka som enstöringar slagit sig ned på den
vida, sanka slätten, och öfver ett litet kärr til! venster låg
som ett gråhvitt flor af kall, fuktig dimma. Hafvets tunga
dan hördes stönande från stranden, mot hvilken de gingo,
bvns byggnader mot kyrktornet, som stack upp i midten, hade
de lemnat bakom sig, och de stora fyrkantiga, inhägnade
gårdarne stucko upp som stora mörka Häckar ibland de små,
i rad liggande låga kojorna.
»Får jag ta dig i hand?» sade Knut om en stund,
och hans röst lät så underligt tjock.
Emma räckte honom stillatigande sin, och så gingo
de framåt en stund. Hon talade bela tiden och ban hörde
förströdt på, tänkte öfver, hvad ban ville säga, och visste ej,
om ban skulle säga det.
Det var kyligt, och Emma drog handen till sig, emedan,
hon frös. ITan tog den igen och förde den ned i sin
rockficka, där ban höll den fast.
Han kände sig retlig, det var en massa känslor som
flögo igenom honom, allt var så rikt, så skönt, så varmt,
och ändå kände ban en oro, som gjorde honom rädd. l)et
var något, som band hans tunga. lian skulle velat tysta
Emma, som gick bredvid honom med små, hoppande steg
och fritt såg upp i hans ansigte, medan hon pratade om
allting. Han tyckte sig behöfva känna den stora tystnaden
omkring sig för att få samla sina tankar. Och samtidigt
tyckte ban, att de redan voro kärestafolk, och han begrep
inte, hvarför ban gick här och plågade sig utan orsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0178.html
