Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 —
gick tillbaka igen, såg hon ett ögonblick ut öfver hafvet,
där höstdimman låg tung. Me<l en rysning lyfte lion upp
klinkan på porten, gick in ocli stängde den efter sig. Det
kom ett ihåligt ljud, när hon stängde igen den, och ined en
känsla af hopplös leda gick hon till sina sysslor.
Och den känslan förändrade sig ej. Den låg öfver
hennes sinne, som den gråa dimman låg öfver sjön.–
Efter fem veckor koni det bref från Amerika till
jungfru Emma Pehrson. Det var från Knut.
Emma bar det bela dagen obrutet i lickan. På kvällen
tog hon en lykta med sig och gick upp på vinden. Där
satte hon sig på en af takbjälkarna och bröt brefvet.
När hon blef så lugn, att hon kunde se bokstäfverna,
läste hon detta, som var skrifvet med klar och flytande stil,
nästan så bra, som om skolmästaren hade skrifvit det:
»Jag vet väl, att jag ej har någon rätt att försvara
mig för dig. Men ett vill jag ändå säga dig. Och det är
det, att jag tänkte för hvar dag, som gick, att säga dig det.
Och om jag inte sa dig det, när jag friade, så var det
därför, att min kärlek till dig var så stor, att då glömde jag
allting annat. Och för hvar dag sköt jag upp med det sedan,
tills det blef försent. Sista kvällen skulle jag just tala om
det, när din moster kom in, och då fick jag det inte sagdt.
Jag vill inte ta mig själf i försvar med, att så många
andra gjort som jag. Men om du håller af mig, så har du
heller inte rätt att säga, som du gör. Ty man möter inte
lyckan många gånger här i lifvet, och jag har nu alltid trott
att 0111 man håller af hvarandra, så är det inte för att plåga
hvarandra, utan för att göra hvarandra lyckliga. Och 0111
jag har brutit mot dig, så har du inte rätt, hör du, du har
inte rätt att stöta mig ifrån dig, när jag erkänner min orätt.
Tror du, att jag kände mig lycklig,’ när jag visste, hvad
jag visste, och måste gå och tänka på det bela dagarna!
Men vi träffades bara en vecka, och jag tänkte sedan, att
det var lika bra, om jag skref det. Ty jag trodde, att om
din kärlek till mig var sådan, som du sade, att den var, så
kunde du heller inte,hålla af mig mindre, 0111 du fick veta
att jag hade något på mitt samvete, som inte var rätt. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
