Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 189 —
Det lät nästan som en belåten tacksägelse för att man
ändtligen kommit så långt. Men för Emma betydde allt,
som nu sades, om ordet ocb de heliga sakramenten, om
konungen ocb det kungliga husets anförvandter, om
riksstyrelsen ocb Guds faderliga försorg, lysningsformeln, efter
sitt allvisa råd hädankalla, Fader vår, psalmen ocb
välsignelsen — allt detta betydde för henne ingenting.
Med all sin kraft hade hon hakat sig fast vid denna
tanken: Var det ok. hon tagit på sig, af gudi, eller värdet
icke? Och med en känsla af bedöfvande ro lät hon sina
tunga sorger hvila i den tanken, att hon var satt här på
jorden för att lida, och att en gång skulle himmelens portar
öppnas för henne, och hon skulle blifva salig, evigt salig.
Hon blundade och ryste af att tänka själfva ordet om ocb
om igen. Ocb för hennes tanke visade sig i minnet bela
hennes enformiga barndomslif, hoppet om att vinna den
lycka, som hon med plågsam styrka bemödade sig att kalla
världens, hon såg den öde heden, där bon legat i gråt under
den första förfärliga kvällen, hon såg sitt kommande, af ingen
glädjedag afbrutna hvardagslif, och hon lät orgelns toner
vagga sig till ro, medan bon slöt ögonen och hörde sitt
bjärtas oroliga rop efter lycka försvinna i drömmen om en
obestämd härlighet, hvilken strålade för hennes syn, som
när solens rödglänsande aftonskimmer dallrar öfver alfvarens
korta gräs och yfviga ljung.
När gudstjänsten var slut, följde hon mostern hem,
hjälpte henne i huset med allt som förelåg, och när kvällen
kom, somnade bon in, trött af att arbeta, trött af att tänka,
ocb omedvetet glad, att bon hittat om också ett svagt ljus
i det mörker, som saknade dagens klara sol.
Mostern hade naturligtvis liksom alla andra mycket väl
reda på Knuts forna kärlekshistoria, och hade Emma i det
fallet varit lik andra flickor af hennes klass, så skulle hon
för länge sedan hafva vidrört saken och försökt att tala
henne till rätta. Ty bon tyckte som så, att hvad som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
