Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erikson, som om han kommit på det klara med ett trassligt
räkneexempel:
»Ja-a, vill du tjäna af sedan här hos mig ...»
Och på så sätt kom Kalle att stanna hos Erikson.–-
Det var en söndagskväll i oktober, och solen lyste klart
och kallt öfver den lilla dalen, där åkertegarna voro nyplöjda
och de fina stråna af höstsådden börjat växa upp.
Byggnaden kastade cn mörk slagskugga öfver stenknallen framför
förstugukvisten, och mot ekbacken på andra sidan dalen
lekte solstrålarna sin lustiga höstlek mellan gula, röda
björk-löf, mörgröna ekblad och det långa skogsgräsets fina,
mattgula, vissnade strån. Allt ibland gick en vindstöt mellan
träden, och bladen dansade ned och lade sig sakta till ro
på den mjuka bädden af förut affallna blad under trädens
krona.
Kalle hade nyss fått bref från Klara. Hon hade fått
lof att Hytta hem till modern, som var enka och bodde i
Stockholm. Nu skref hon, att hon hade fått en liten flicka,
som också var hans, att hon för resten var frisk och rask,
och att hon var så glad ändå, fast det var svårt ibland,
därför att hon visste, att ban inte skulle öfverge henne, utan
söka sig någon plats, så att de finge gifta sig till hösten.
Han hade stannat utanför ladväggen, tog fram
brefvet och stod och staf våde på det en gång till. Sedan satte
ban sig ned på en gammal timmerstock, som låg där, och
lutade hufvudet i händerna.
Han hade försökt på alla vis. Han hade sagt opp sin
gamla plats för att få en ny, som kan kunde gifta sig på.
Han tänkte och tänkte. Det surrade i hjärnan på honom
som ett urverk, hvilket är i olag. Han visste inte, hvad han
skulle taga sig till, och ingen mänska kunde hjälpa honom,
rakt ingen. Det var då ett elände, han kommit i också, han
som aldrig hade ränt efter flickorna, som de andra brukade.
Han skulle komma ut på det liär sättet, och de andra skulle
gå fria. Världen är bra besynnerlig. Han hade hört om en
tändsticksfabrik på vägen in till Stockholm, där ban kände
en af arbetarna. Och den hade alltid stått för honom som
cn räddning. Där måtte ban väl alltid kunna få plats, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
