Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 244 —
Braun, Tegnér, Victor Hugo ocli Eugene Sue. Hvar jag
gick ocli stod, så drömde jag om, hur stor och vid världen
var, och hur jag skulle kunna komma i åtnjutande af allting,
som jag visste fanns derute, och som jas>; aldrig hade sett.»
Han satte sig rätt upp i soffan och lade handen på
mitt knä.
»Då kom det en teatertrupp till sta’n. Det var
Bromander gamla trupp. Och de spelade gamla tragedier,
riktigt stora saker ibland och operetter och folklustspel. Det
förstås, att inte var det nå’nting mot att se dem i
Stockholm eller Paris — för jag har varit i Paris också. Har ni
varit där?»
»Nej, det har jag inte. Var det hos honom, ni först
kom till teatern?»
Ja, det gick inte med ens. Men jag gick och
funderade på det. Jag mins, som om det var i går, hur jag såg
dem spela Daniel Hjorth. Mins ni det där stället i fjärde
akten, när ban ligger bunden i kedjor ocli berättar om sina
öden och talar 0111 sin faders graf.
»Och (leuna graf var en schavott.»
»Ah, hur jag gick och spelade det där för mig själf.
Ty jag ville bli tragiker. Jag lärde mig den ena rolen efter
den andra — jag var inte så fet den tiden, som jag är nu,
ocli jag hade inte så mycket att äta heller för resten — jag
läste upp dem för mig själf, när jag var ensam på mitt
rum, eller när jag var ute om nätterna och gick. Det kom
en så’11 oro öfver mig, och jag visste, att jag aldrig skulle
kunna bli lugn och lycklig i^en, 0111 jag inte fick bli artist.
Och under den här tiden gick jag ner till kajen en
middag. Studenterna reste igenom sta’n, det var vid
sommartiden, och de skulle fara igen med ångbåten. Det var
sångarfärden till Paris. Ocli där stod jag ensam ibland
folkmassan, som hurrade, och såg, hur de svängde med
mössorna, och hur fruntimmerna viftade med näsdukarna och
kastade blommor, och så sjöngo de, när båten lade från
land: ’Sätt maskinen i gång, herr kapten’. Jag vet inte, hur
det kom till. Men jag kände mig så lycklig, där jag stod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
