Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»När jag nu hade så mycket pengar, så tänkte jag,
att nu skulle jag förverkliga en älsklingsdröm, som jag länge
hade haft och resa till Paris. För när jag bara kommer dit,
tänkte jag, så reder jag mig väl alltid på något sätt. Och
så ska’ jag säga, jag vet inte hur det var, men jag var visst
aldrig riktigt bra som skådespelare.»
»Inte det?»
»Nej, jag mins, när jag spelade på teatern i Falköping,
att just som jag kom in på scen, var det någon i första
radens loge, som hviskade, så att jag hörde det: ’Se där är
ban igen’. Och en tid fick jag inte uppträda, för att
direktören påstod, att publiken inte kunde vänja sig vid mig.
Och ser ni, det är inte så roligt alltid att vara konstnär.
Grud, hvad jag svalt ibland, och så’na kläder jag hade,
man-chetter, som jag hade klippt fransarna af med en sax, vända
skjortor, byxor med hål i och en röck, som jag hade
smetat öfver i sömmarna med bläck. En gång när jag kom
till en ny direktör och sökte engagemang, så frågade han
mig, om jag hörde till dem, som ville äta både frukost,
middag och kväll. — -Ja, sa’ jag, nog vore det det bästa alltid.
— Men då sa’ han, att jag dugde inte vid hans teater. —
Men ser ni, får man slita ondt och svälta och gå i dåliga
kläder och ta ovett i tidningarna, när man tror sig ha
blottat sina heligaste känslor, då ska’ jag säga er, att man ska’
allt ha en djäfla kallelse, om man ändå går på i
ullstrumporna. Tror ni inte det, hva?»
Jag erkände, att jag trodde ban hade rätt.
»Jo, det kan ni bita er i tummen på, och har man
kommit ur sadeln en gång, så är det inte så lätt att komma
i den igen, när hästen tjufskalar uppför backarna. Nej, ser
ni, det lärde jag mig i Paris, och när jag hade varit där en
månad, började jag på att tänka på att knalla mig hem
igen. För där fans det ingen möjlighet att ta’ sig fram, och
så fick jag respengar af några hyggliga vänner, så jag trodde,
jag skulle komma till Malmö.
»Det var då, jag kom hit till Köln — litet tyska hade
jag lärt mig, medan jag var skådespelare — jag tänkte bara
stanna här öfver natten för att få titta på domkyrkan. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
