Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ändra en min stirrade ut öfver vattnet. Han lämnade
det öfriga sällskapet och gick fram till henne.
»Ni bor vackert här?» sade ban liksom för alt inleda
ett samtal.
Hon såg bara på honom, men svarade intet.
»Är det inte vackert, det här?» upprepade han och
gjorde en rörelse med handen ut öfver landskapet.
Då ruskade hon sakta på hufvudet, och hennes kropp
gjorde en rörelse, som om hon frös.
»Inte ha vi tid te tänka på sånt,» sade hon entonigt.
Den unga mannen skyggade tillbaka, och hans ansikte
blef allvarsamt.
»Har ni aldrig tyckt, att det var vackert?» sade ban
med lägre röst.
Hon såg upp ett ögonblick, nickade betänksamt med
hufvudet, och en matt glans bredde sig öfver hennes anlete.
»Ahjo, en gång,» sade hon. »Jag hade varit nere i
Stockholm. Och när jag kom tillbaks, då mins jag, att jag
tyckte det var grannt, när solen sken öfver bärgena och
vattnet, där vi rodde. — ]Vien det är längesen, det,» tillade hon.
Och efter ännu en stunds tystnad fortfor hon:
»Men annars ha vi inte tid att tänka på sånt, när en
hela sitt lif ska träla för bröd. För ett par dar se’n fick
jag bref från Amerika också, att min dotter där är blifven
död. En hinner inte mer än gå i grafven.»
De andra hade kommit fram och hört det sista. Ingen
kunde säga ett ord. Man tog adjö och gick.
Men det var, som en skymmande slöja sakta bredt sig
ut öfver skog och sjö, öfver de blåa bärgen och det
glittrande, bländande solljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
