Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 290 —
bastard mellan tax och pudel och företedde det egendomliga
fenomenet af en smal nos och långsträckt taxkropp, betäckt
med gedigen pudelull, hvilken melankoliskt vaggade fram på
korta, sneda ben. Hundens egentliga namn var Fylax, men
öfver hela skäret gick han under namnet af Filibom, något som
hängde samman med denne underlige mans underliga namn.
Fille Bom hade nämligen blifvit döpt Filip efter sin far,
som bar detta namn i hvardagslag liksom nu sonen kallades
Fille. En gång hade det emellertid händt sig, att någon af
kamraterna vid en fylla, som företogs efter vällvckadt
makrillfiske, hade kommit på den idén att döpa Fille till Fille Bom
med anledning af ett beryktadt bomskott, som gamle Filip
en gång i sin ungdom aflossat mot en gråsäl, och som
plägade tagas fram vid gladare tillfällen för att muntra honom,
när han blef äldre. Namnet vann en storartad anklang, och
gamle Filip, som egentligen hette Persson, fick i hela sitt lif
inte heta annat än Fille Bom, och hans barn efter honom
kallades också alltid med samma smeknamn. D. v. s. de
kallades med ett gemensamt namn för Bommarne, och då de
voro tre, fördelades benämningen, så att de kallades: Filibom,
Filibombom och Filibombombom. När den nuvarande
innehafvaren af namnet var ung, öfverflyttades det, naturligtvis
med en alldeles särskild styrka på honom, emedan han ju
dels var gamle Bommens äldste son, och dels var döpt till
Filip, hvilket gjorde sammansättningen så mycket mera
naturlig och verksam.
Redan i sin ungdom var emellertid Filip Persson junior
utmärkt för ett lynne, hvilket utgjorde en egendomlig
blandning af jovial gemytlighet och inbiten böjelse för hetsiga
utbrott af svårstyrd ilska. Att. ban bela sitt lif skulle behöfva
gå och bära på ett öknamn, som var i -hvar mans mun på
bela kusten, det grämde och retade honom både dag och
natt, och ban utstod många slagsmål för det namnet, när
sinnet rann på honom. Men ban tänkte ändå, att det skulle
finnas något medel att bli okvädingsordet kvitt, ocli utan att
ha meddelat sig med någon människa, fattade Fille Bom en
en dag sitt beslut och gick upp till prästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
