Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 304 —
gåfvor. Därför var det heller ingen, som grinade åt att
lisken luktade illa. »Fisken luktar bara godt», förklarade
Fille Born, som just hade träffa Nils nere vid bryggan och
kom kånkande på ett stort fång rimsaltade långor. »Den
luktar pängar, och för somliga luktar den bröllop.»
Det sista sade han med en illmarig min åt flickorna,
bland hvilka Märta för tillfället var den enda, som kände
sig träffad. Hon såg ned på den stora fisken, där knifven
just höll på att skära loss det väldiga ryggbenet. Meu hon
brydde sig inte om att svara, undrade bara, om någon märkte
att färgen steg på hennes bara hals och öfver de bruna
kinderna. När hon såg upp, såg hon att mor Albertina, som
stod midt emot henne, log för sig själf.
Gumman Albertina var så gammal, att hon annars
plägade vara befriad från arbetet med fisken. Men denna
dag hade hon för ovanlighetens skull i alla fall tyckt, att
hon borde ruska upp sin gamla kropp och deltaga i arbetet.
Hon hade gjort det, därför att hon nödvändigt ville vara med
och rensa den fisk, som Algot hade haft hem. Dessutom
ville hon få tala om pojken, skryta med honom, som var
hennes eget kött och blod, visa honom för de andra och höra
dem också berömma honom. Tänk det, pojken, som bara
var tio år, hade varit ute och fått fisk! Han hade arbetat
som en riktig karl, och nu var han hemma igen och hade
gjort skäl både för mat och kläder för ett halft år. Mor
Albertina skröt högt öfver pojken, och hon brydde sig inte
ens om, att ban stod ett stycke ifrån och hörde hvartenda
ord. Pojken stod där på bryggan, trygg och bredbent, spottade
och skrattade. Sydväst hade ban på nacken, händerna i
byxfickorna, och mormor gick på och berömde honom, så
att alla hörde det. Han kände sig som en bel karl och mera
än det. Han tyckte, han kunde bli karl för att köpa bela
ön, om han fick hålla på, som han börjat. Och han valkade
med själfkänsla en buss, hvilken han köpt för egna pängar
och gaf sig den onde på, att ingen kunrle förbjuda honom.
Men midt under det att alla tittade på Algot, som
valdagens hjälte, eller hörde på Bommen, som slagit sig ner
för att få säga kvickheter och retas med gummorna, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
