Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 314 —
man blott behöfver göra en blinkning för att åter se klart,
så böjde han sig åter ned emot Märta. Fortfarande utan
att tala, lyfte ban ånyo upp hennes hufvud, och ban njöt af
att känna hennes läppar möta sina.
Men så koin Nils att tänka på, att ban nästan
ingenting hade sagt, fastän de varit skilda i flere veckor, och så
sade han plötsligt:
»Vill du, att vi går och ser på bygget?»
»Inte kan jag gå med dig dit. August Sjöholm ser oss
från utkiken. Det är han, som har vakten i natt.»
»August Sjöholm», upprepade Nils. »Hvad rör det
honom, hvart vi går?»
»Han är så förarglig se’n, när ’en möter honom.»
Det beslöts, att man skulle taga en omväg för att
undvika Sjöholms spanande ögon, och de båda unga gingo utför
branten och ned mot sjön. Stigande på stenarna följde de
stranden åt, hållande sig nära intill klippväggen, till dess de
stodo på en liten flat klipphäll, öfver hvilken reste sig
byggets hvita vägg.
Nils och Märta stego långsamt uppför backen, som ledde
till bygget, och för att icke bli sedda från den farliga
lotsutkiken gingo de rundt om till gafveln, men vågade inte gå
fram på andra sidan och stiga in genom dörren. Därför
lyfte Nils in Märta genom fönstret, tog ett starkt tag i
karmen och äntrade själf efter.
För första gången stodo de båda ensamma inom de
väggar, som skulle bona om deras hem för hela lifvet. De
gingo ur köket in i de andra rummen, tre små rum med
två fönster i hvardera.
»Vi får göra i ordning ett rum eller två först», sade
Nils. »De andra får komma, när tider blir.»
Märta nickade. Hon hade med ens blifvit alldeles tyst,
och hennes ansikte blef mildt, eftertänksamt och fint. Utan
att säga något tog hon Nils i hand, och de ställde sig båda
vid fönstret ocli sågo ut mot hafvet. Där de stodo, kunde
de höra vågornas skvalp mot stenarna under deras fönster,
ocli på väggen bakom dem flammade skenet från blänkfyrens
ljusvåg- ocli förgyllde det hvita timret. Som de stodo där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
