Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 320 —
iicnne. Men hennes kloka, gamla ügon sågo genast, alt
allting icke var som det skulle med soneu, och därför låtsade
hon om ingenting, utan sade bara goddag, i väntan på att
ban skulle berätta, när ingen frågade honom.
Nils slog sig också ned i köket på en stol, som stod
ledig, och en stund kände han sig så underlig till mods, att
ban nästan höll på att glömma bort, hvad han tänkte säga.
Det var först, när han märkte, att modern liksom gick och
>IIau kunde inte uthärda moderus blick.1
undrade öfver, hvarför ban satt där som han till sist kom
ihåg sitt ärende. Och när ban då började tala, tyckte ban,
att ban bröt sönder något, som aldrig skulle kunna lagas.
Det värkte inom honom, som om bröstet hölle på att sprängas,
ocli han kunde inte uthärda moderns blick, utan såg i golfvet.
Till sist började han:
»Tycker i, det är värdt, att far följer med den här
gångenV»
Modern svarade ingenting direkt, på hvad Nils sagt.
Men det klack till i henne, när hon hörde tonfallet i sonens röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
