Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35H —
För hundrade gången i sitt lif kiinde Bommen sitt hjärta
svälla af stolthet öfver det tina väderkorn, som förde honom
alla byns hemligheter på spåren. Sannerligen — där på en
bänk satt Märta, och en karl satt bredvid och höll henne
om lifvet. De sutto med ryggarna utåt gatan, så att
Bommen i början ej kunde se, hvem det var. Men så fick han
sikte på lotsmössau och ett par blanka knappar, Ah fan!
Det var Sjöholm. Det var inte långt ifrån, att Bommen
hvisslat högt för att uttrycka sina känslor. Ty det var inte
första gången, Fille Bom såg honom i färd att näbbas med
andras flickor. Jo, den är god. Och Fille Bom suckade.
Han tänkte på sin egen ungdom, då han brukade gå och
fiska om kvällarna och alltid fick något napp, när
storbåtarna voro borta. Det var andra tider, det. Emot nu!
Paret på bänken såg för öfrigt icke ut, som om de
tänkte låta sig störas i första hugget. Fille Bom kunde ej
höra, hvad de sade. Ty de talade lågt. Men ban kunde
märka, att mannen var den, som förde ordet, och att Märta
liksom satt och stretade emot. Hon sade bara ett ord då
och då, och det lät som nej. Men Bommen tyckte, att det
inte lät nog allvarligt menadt. Sjöholm blef ifrigare, och
ban täppte munnen på flickan med en kyss.
Ingen vet, hur länge Fille Bom kunnat stå kvar vid
staketet och filosofera öfver kvinnans trohet och mannens
faror, när han är ute på sjön. Men i detsamma hörde han
nero från bryggan ett hojande, som ban kände igen. Han
kvack till och kom ihåg grosshandlarn. Det han såg, tyckte
han inte om, och att det var en olycka å bane, det anade
ban. Men Fille Bom menade, att det angick inte honom,
och tyst som en katt smög han sig bort från staketet, slank
förbi en knut och sprang i full fart ned för backen.
När ban kom ner på bryggan, stod grosshandlarn i
båten med pläd på armen och skinnväska i hand och ropade:
»Fille Bom!» så det ekade öfver klipporna.
»Här är jag!» skrek Fille Bom.
Och i det ban kastade en misstänksam blick utåt sjön,
yttrade ban:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
