Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 365 —
onämnbar smärta grep henne, ocli hon kände sig som aldrig
förr ensam, åh, så ensam. Snyftande öfverljudt, låg hon i
månskenet på den flata klippan, och mot hennes fötter
svallade det vida hafvet.
Men uppe från den farliga lotsutkiken hade en man
lagt märke till, hvart Märta gick. Han hade börjat se henne
de aftnar, när månen kom i ny, och den tunga skymningen
genomdallrades af det gula ljuset från himmelen. Först
hade ban trott, att hon gick till något möte, och han hade
hvisslat och skrattat för sig själf och tagit den långa tuben
och riktat den in emot land för att se, hvem den ensamma
gick för att möta så långt bort från menniskors boningar.
Men ban hade ingenting kunnat upptäcka, och ban trodde
detta berodde på att skuggan var för stark, och det
begynnande månskenet för svagt. Därför hade ban lagt bort
tuben och småningom glömt hela saken. Men denna afton,
när månen stod som en gyllene sköld på himlen, kastande
solens återglans öfver vatten och land, hade han åter kommit
att rikta tuben ut mot klipporna, och då såg ban tydligt, att
flickan satt där ensam, och i hans ådror brände blodet, och ban
gick med hastiga steg rätt fram till den plats, där flickan låg.
Märta låg så orörlig, att när den unga lotsen kom fram
till stället, vågade han först ej närma sig henne. Han trodde,
att flickan sof, och han fick ett slags känsla af försynthet,
som hindrade honom att närma sig henne. Men i detsamma
gjorde Märta en rörelse. Om hon hade hört hans skor
skrapa mot klippan, eller om hon känt, att en annans
blickar hvilade på henne, alltnog hon reste sig upp på
armbågen och såg på den kommande. Hon gjorde ingen rörelse,
flyttade sig icke ens ur stället, när han närmade sig henne
och tog plats vid hennes sida.
Blodet gick hett genom den unge mannens kropp, ty
Märta var vacker, der hon låg. Hufvudduken hade glidit
ned, och fötterna voro bara. Den unge lotsen började tala,
ban sade alla de betydelselösa ord, som en man plägar säga,
när ban närmar sig en kvinna. Märta svarade honom icke.
rtan att flytta sig från stället eller ändra en min låg hon
endast stilla och såg. hur ban kom henne allt närmare. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
