Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håll. Det blef tomt på utkiken, tomt som efter en olycka,
hvilken kommit med skrämsel. Men nyheten gick på lätta
barnafötter vidare, och den spred sig från stuga till stuga.
Den steg in hos mor Albertina, och dou knackade på dörren
hos gamle Olausson och mor Beda. Den träffade August
Sjöholm på väg ut för att dörja makrill, och den slog ned
i prästgården, där pastorn satt vid kyrkböckerna och svettades
vid sina statistiska beräkningar.
Och hvar berättelsen kom, lockade den man ur buse.
Delphins ena liskarebåt hade kommit hem. Utan åror hade
den kommit kullstjälpt drifvande på hafvet. Den låg nere
vid Store-Lars’ brygga, och alla måste ut för att se den.
Både de, hvilka hade sina kära ombord på Delphin, och de,
hvilka hade dem i säkerhet eller åtminstone ombord på
Polstjärnan eller någon af de andra Nordsjö båtarna —
allesammans kommo de, män ocli kvinnor, gingo ned på den
lilla gråa bryggan och stannade för att med egna ögon få
öfvertyga sig om, att ryktet talat sant.
Ty de behöfde se det oerhörda med egna ögon, mäta
båten med blickarna, betrakta dess skador, tala med de andra
som kommo till stället, skaka på sina hufvud samman med
andra, kinna oron, ängslan och den pinsamma ovissheten
och veta, att den var delad. Barnen kommo med de stora
och stodo i klungor och lyssnade till deras ord. De voro
tysta af förfäran och hade glömt att leka. En liten gosse,
som lu[iit ensam hemifrån, grät högt efter far.
Det gick som en suck af förskräckelse genom flocken
på bryggan, när man hörde barnet gråta. Det ensamma
barnets gråt verkade smittande, (let gaf liksom en ökad vikt
åt farhågan för det värsta, hvilken med öppna ögon tycktes,
fastän outtalad, stirra fram ur alla de korta ord och
omdömen, som fälldes af männen. 1 denna båt plägade flere
af karlarna’ ro ut för att vitja garn en, och så måste det ju
ha’ gått till. De hade blifvit öfverraskade af stormen och
ej kunnat taga sig fram. Kanske hade de gjort försök att
bärga gamen under det sjön gick hög, så hade det kommit
en sjö och slagit omkull båten, och så hade alla männen
uppslukats af vågorna. Så vida icke det värsta hade skett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
