Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 385 —
tysta. Ingen ropade, ingen talade högt, ingen rörde sig ens
från sin plats. Det såg ut, som om någon gemensam ångest
bundit alla tungor, fjättrat alla människor i dessa tigande,
spöklika grupper, och Fille Bom blef räddare till och med
än hvad han nyss varit, när han satt ensam ute på sjön.
Han gaf sig att gå uppåt backen, och ban tyckte sig
känna, hur hans eget ansikte liksom förvred sig. Hela taflan
stod stilla, som om det hela varit ett skuggspel, och i den
ohyggliga tystnaden skar det gnisslande ljudet af
ankarket-tingen på ett otäckt sätt igenom. Utför backen kommo två
män i långsam gång ocli mötte Bommen.
»Hvad är det?» sade denne och hejdade dem. Han
märkte själf, att han liksom af instinkt hviskade, när han talade.
»Det är bara nio med», blef svaret. »De har räknat
från land. Och det fattas en.»
I detsamma kom svarte Jakobs käring springande i full
fart. Hon bar ett barn i famnen, och tre andra följde henne.
Hon var vettskrämd af fasa, och de grå hårtestarna flögo
för blåsten.
Filie Bom hade icke sett henne sedan uppträdet för
hundbettets skull, och en skadeglad känsla bröt sig i hans
själ med allvaret af skräcken för hafvet. Han tyckte sig
med ens förstå, hvarför Fylax visat sig för honom, och han
tänkte för sig själf, att om så hade skett, skulle det ändå
vara minsta skadan.
Men i samma ögonblick var backen full af sökande
kvinnor, och de stötte samman med männen nere vid bryggan.
Där stod den väntande klungan, och ingen tänkte på att äntra
jullarna och ro ut mot storbåten. Men från Delphin
slungades den kvarblifna roddbåten med fart i vattnet, fylldes i
samma nu af en oredlig massa oljerockar och sydväster samt
vrickade i nästa ögonblick långsamt in emot land.
Fille Bom kunde, där ban stod, ej uppfatta hvad som
sades. Men ban hörde plötsligt ett skrik från en späd, ung
kvinna, som stod bakom den öfriga skaran. Bommen sprang
ned mot stranden, och han såg, att ingen lagt märke till
flickan. Hon vred sina händer, och med ett uttryck af den
förfärligaste ångest gick hon bort från de andra och inåt byn.
Gernardts Folkbibliotek. II. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
