Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 398 —
kommit, och den andra visste det ännu mindre. De håda
männen betraktade hvarandra tigande.
»Jag kommer för det här med Märta», sade Nils till sist.
»Hvilket?» svarade den andre osäkert.
»Det vet du bäst själf», sade Nils bistert.
»Du behöfver inte göra dig besvär. För jag tänker
gifta mig med flickan», sade Sjöholm och försökte se lugn ut.
»Tänker du det?» sade Nils. Och det lät, som om
ban skrattat.
»Hör nu Nils», började den andre. Hur vet du —»
Men längre kom han icke. Nils gick rätt emot honom
och drog igen dörren efter sig. Där inne var knappt rum
för mer än två, när båda stodo upprätt som nu.
»Det är jag, som tänker gifta mig med henne», sade Nils.
Han blef blek, medan ban talade, och ögonen tycktes
krypa in i hans hufvud, medan rösten blef så tjock, att den
knappast gaf ljud.
»Tig!» fortfor ban, då den andre försökte afbryta
honom. »Tig och hör på mig! Jag har tyckt om henne,
sedan hon gick fram för prästen. Jag bar lekt med henne i
backarna. Jag har mött henne vid kyrkan. Det är mitt
barn, hon går med. Förstår du mig? Och knyster du ett
ord åt någon om detta, så sticker jag dig med knif eller
skjuter dig, hvar vi träffas.»
De båda männen stodo midt emot hvarandra, och det
blef en stunds tystnad. Ingen som hade sett dem, skulle ha
kunnat säga, hur en strid mellan dem skulle ha lyktat. Men
det var någonting i rösten på Nils, i lians blick och i hela
hans sätt, som band den andres tunga. Kanske satt också
hans böjelse mindre djupt, och det är inte omöjligt, att han
också var belåten att så lättvindigt slippa ifrån faderskapet.
Han var dessutom så förvånad, att han knappt kunde tala,
och Nils var i det uppror, då man har makt öfver människor.
Han aftvang sin rival löftet utan att taga honom i hand.
Och när det skett, gick Nils hem och fick sig ett mål mat.
Han talade icke till någon, gick bara ned i sin båt, seglade
ut till hafs och var borta, till dess fyren blänkte öfver mörka
vikar och skär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
