Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 400 —
och grät. Och i mörkret därinne steg Nils framför henne
till en hjälte eller en gud, som hjälpte henne från allt ondt
och farligt, och hon tyckte, att i hela sitt lif skulle hon ligga
på sina knän och tacka honom för det.
Skyhögt gingo vågorna i de båda unga människornas
bröst, och vågorna lade sig icke ens när Store-Lars knackade
på dörren och menade, att nu borde Nils gå — för
grannarnes skull.
Ty då ref Nils upp dörren och sade:
»Det är jag, som har gjordt flickan olycklig, ocli det
är inte för mycket att jag gör det godt igen.»
Och i sängen låg Märta ocli grät af ångest ocli lycka
öfver lifvet, som med mäktiga susande vingslag vände åter
och tvang henne tillbaka ut i solskenet, grät öfver den man,
som var större och bättre än alla andra på bela jorden, ocli
som hon alltid hade älskat.
När Nils sedan hunnit få i ordning köket och ett rum
i sitt nya bygge, stod bröllopet en novemberdag, då dimman
låg tungt öfver hafvet. Varningsskotten från fyren gåfvo
salut, när bröllopsskaran trädde ut ur kyrkan, och klockorna
ringde med dämpad klang i den disiga luften.
Så flyttade Nils och hans hustru in i det nya hemmet,
som låg längst ute på klippan, och där saltskummet vid
västanstorm yrde upp öfver fönstren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
