Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 402 —
vemodig gäst ofta besökte deras hem. Och denna gäst hette
just tystnad. Nils och Märta kände båda hvar på sitt sätt,
att hvad de genomlefvat var något så ovanligt och stort, att
det ej lämpade sig för andras öron, att ingen skulle kunna
taga del däraf och känna, hvad de fingo höra, som Nils och
Märta kände det själfva. Detta skapade något af
hemlighetsfullhet, som hvilade öfver bela deras lif, och ingen af dem
sökte sig gärna ut bland främmande.
Och som det ofta går, det föreföll nästan, som om andra
människor förstått deras behof af ensamhet och respekterat
den. Ingen gjorde dem i allmänhet några frågor, och om
någon undrade, hur det stod till i lotsens hem, hvilket låg
så ensamt och för sig själft, så var det inte många, som
visste något bestämdt. De, som visste något, hade egentligen
sin kunskap från Fille Bom, och om honom gällde i något
öfverflyttad bemärkelse, att det är inte kungsord allt, hvad
drottningen säger.
Att August Sjöholm teg med livad ban visste var
naturligt nog. Ty om ban talat, skulle skammen fallit öfver honom
och icke på någon annan. Tv på Solskär går blodet varmt i
människohjärtan, och om hela befolkningen vetat den
hemlighet, som band Nils vid Märta starkare än vigseln, prästens
ord och hans plikt som man, så är det visst, att få hade de
varit, hvilka voro nog råa att finna honom löjlig.
Hatten af för en sådan man och flaggen i topp!
Detta visste också Nils. Han visste, att bygden rundt
hade män sökt sig kvinnor och kvinnor män, ocli det var
kärleken, som fört dem samman. I ungdomen sökte de
hvarandra, och i ungdomen satte de sitt bo. Det kom andra
och hårdare vindar än ungdomens, det kom tungt väder och
dåliga tider. Det kunde bli oenighet, fattigdom, dryckenskap
och elände. Men något fanns ändå kvar af det varma
solsken, som en gång varit ungdomens lycka, och så förtorkad,
usel och föraktlig kände Nils ingen man på hela ön, att ban
i ungdomen sökt sig maka för vinning.
Det var hafvet, hvars starka luft rensade allas hjärtan,
hafvet, där ingen behöfde trängas med den andre för att få
sitt dagliga bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
