Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 406 —
se. Ty hon anade, att han icke tålde att påminnas därom.
Men ändå visste hon icke, att det var tanken på denna stund,
och i synnerhet på hvad som skulle komma efter den, som
band Nils tunga och kom honom att dag efter dag sitta tyst
i grubbel vid hennes sida. Hon visste icke, att inom Nils
växte mot det ofödda barnet ett raseri, med hvilket ban
kämpade som mot en demon.
Nils bar på tanken, att ban aldrig skulle uthärda att
se det barn, hvilket han erkänt, men som icke var hans.
Och här hjälpte inga tankar eller förnuftsskäl. Nils var nog
ense med sig själf, att han handlat, som han bort. Eller
rättare — han visste, att han aldrig skulle ha kunnat handla
annorlunda. Men på samma gång fruktade han det som
skulle komma, liksom människan kan frukta det öde, hon
själf manat ned öfver sitt hufvud. Han kände hat mot detta
barn, hvilket ännu icke var födt, och han tyckte sig veta.
att en annans barn skulle förstöra det hem, som stod under
byggnad för honom själf, och som ännu icke var färdigt.
Och under tiden skred vintern fram. Den kom med
nordanväder och is och snö. På åratal kunde man icke
minnas en sådan vinter på västkusten. Den band hafvets
vreda böljor under ett täcke af is, och miltals till hafs låg
istäcket fast. Man sade, att slädar hade kört öfver till
Skagens udde. Mellan skären besökte människorna
hvarandra, gående till fots eller åkande skridskor. Det myllrade
af främmande besökare på Solskär. Fiske, lotsning,
frakt-och båtfart — bela skärgårdsarbetet låg nere, och på miltals
omkrets hade skärgården förvandlats till en plats, där man
idkade umgänge och gjorde besök, dref handel och skötte
sina nöjen, med ett ord lekte fastland på ett sätt, som unga
människor väl hört talas om, men aldrig förr varit med om
i verkligheten.
Nils och Märta bodde för långt bort, för att de
egentligen skulle vara berörda af det lif, som lefdes i byn.
Skillnaden för dem var egentligen den, att Nils aldrig numera
var borta på lotsning, och att fyren upphört att lysa om
nätterna. Man var redan i slutet af februari, och ännu låg
istäcket blankt, så långt ögat kunde nå. Ocli allting var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
