Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han »slog» sig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stim utanför Packebo, där hans kyrkovärd bodde. Och när
han kom fram fick han se en hel skock Transjöpojkar göra
sig redo att binda kyrkovärdens dräng och piga vid hvar
sin pelare i verandan.
Det öfriga husfolket hade de tydligen bommat inne i
byggningen.
Pastorn gick sakteliga fram till våldsverkarna. —
— Hvad ha’n i för er? sporde han.
— Dä’ veta vi bäst själfva, genmälde en synddrypande
Transjöson.
— Gå’n nu hem med er! befallde pastorn.
— När vi bli tillreds! svarade pojkarna och började
skocka sig kring Kalle Brokvist. Det såg ganska hotande ut.
Men pastorn var lugn som en filbunke och tycktes mera i
sitt esse än när han stod i predikstolen.
Pojkarna trängde sig allt närmare in på’n.
De tycktes ha’ för afsigt att tråka honom bort mot
verandan.
— Om vi rätt skulle ta’ och surra fast honom också
vid en pelare, så kunde han ju uppbygga Packebo med ett
litet tal! lät en.
— Likast vore väl å hifva upp honom på taket och
surra fast honom ve’ pipa, så kunne han höras öfver
hela sockna. Höga herra ska’ stå höjt! inföll grinande en
annan.
— Gå’n hem genast, dumnöt! röt pastorn, som började
ilskna till.
— Ja, kom så få vi sällskap! hånade den värste bjässen
i högen och skulle lägga sin arm om lifvet på pastorn för
att draga honom åt verandan till.
Men det tempot skulle han aldrig hafva gjort.
Ty i detsamma vardt han gripen af Kalle, lyftad i
höjden och slungad såsom utur en kanon öfver de andras
hufvuden långt bort åt en krusbärsbuske, där han blef
liggande.
Och sen kom turen till de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
