Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Gud välsigne dej, som kom, Mina lella!
Gubbastöten märkte väl inget? sporde han.
— Inte! pep den föregifna Mina.
— Nå, då kan vi gualof ha oss en roli’ stund!
jubilerade skomakaren och kösste tösen, så att det skrall i hela
den tysta naturen.
— Kors, ja’ tror du supit brändevin? Har du en tår
mä’ dej, välsignade Mina, sa’ Adolf.
Han hade knappt sagt de orden förrän drängen högg
honom i kalufven och hojtade till, hvarvid hela högen kom
framrusande. Men främst kom rusthållaren själf med
lyftad käpp.
— Jo, vesst ha vi dröckjom te’ dej! Du ska’ nok
tusingen få tömma din »kärlekskalk förutan drägg», din
drummel! röt rusthållaren och började dalja den arma
skomakarn, så att det var en stor lust och verklig glädje däråt.
Men Adolf skrek.
— Böla på vers, äss du kan, så låter dä rarare! sa’
gubben, och alla de andra grinade och tände lyktor och
hade så besattandes roligt åt spektaklet, att Lindstad
badstuga väl aldrig i lifvet varit omgifven af ett sådant jubel.
— Ja’ tror att du spelar »gubbaskams rull» i natt, för
dä’ sir ut som om du vore narren! fortfor rusthållaren, allt
under det att han och pojkarne klente ner den arme
skomakaren med tjära och rullade omkring honom i
skäktefallet, som hopats i badstuförstugan.
Se’n roade de sig med honom så länge, att Adolf
ovilkorligen måste möta kyrkfolket, när han linkade hem i sitt
jämmerliga tillstånd.
Detta förskräckliga spektakel grep emellertid Adolf så
pass, att han hufvudstupa lemnade socknen och for i väg
till Amerika.
Se’n hördes det ingenting af honom. Men skolläraren,
som har posten om hand, lät ibland förstå, att det då och
då gick bref emellan honom och Mina i Mogården.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
