- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
105

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonsol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tidt och ofta kom det också genom bref från andra
utvandrade sockenbor underrättelse om, hur än det ena, än
det andra af Svens barn kommit på fallrepet.

Men Sven låtsade emellertid, som om det icke rörde
honom, och om någon stack till honom ett ord om barnen,
plägade han alltid svara:

— Jag har inget på mitt samvete, för jag vet, att jag
hållit dom te’ tukt, så länge jag hade dom i mitt våld!

Han gaf sig således icke, och folket i socknen tyckte,
att han blef allt grymmare och hårdare för hvart år, som
gick, och man spådde, att han nog skulle få för gammal
ost, om inte förr, så åtminstone när han en gång blefve
kastad på dödsbädden.

*     *
*



Till sist hade han inte mer än Hedda, den yngsta
dottern, kvar i hemmet. Det såg ut, som om han tyckte
mer om henne än allt annat på jorden. Inte för det att
han visade det så särdeles, men drängen hans talade ofta
om, att det såg ut rakt som solsken i ögonen på Sven, när
Hedda var i närheten.

Aldrig talade hon heller om Amerika eller att hon
ville dit, och det likade honom också godt, kantänka.

Allt gick således sin gilla gång i Långasjö, ända till
dess Hedda en söndagsafton kom in till gubben och
omtalade, att Per i Hjortlöpen ville tala ett par ord med honom.

— Låt honom komma in!

Per kom in och stod och skrufvade sig vid dörren.

— Hvad kan du vilja? frågade slutligen Sven.

— Jo, det är som så, att Hedda och jag kommit
öfverens att gifta oss, och Ni behöfver allt nå’n som hjälper Er
på gamla dar med gården här! sade Per.

Jesses, hvad gubben blef ursinnig.

— Tror du, att sonen till en gäldbunden och usel
åttingsbonde ska’ få lägga sig till det endaste barn jag har?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free