Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svag patrull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gumman lät inte säga sig två gånger, utan dök ner i
sonens kista med nyfikenhetens hela energi, och rätt i
rappet kom hon åter med ett långt papper och med Träffens
glasögon.
Denne sätte sig till att läsa och spotta. Men allt efter
som han las ljusnade han.
— Dä’ ä’ som ja’ trodde. Ett kvinns ä’ mä’ i spelet.
Lisa i Bo har förvillat honom. Men nu ä’ ja’ gla’, för
pojken ä’ rasande barbarisk såsom en knekt ska’ va’, och en
helsekes »pojet» är han; han skrifver på vers som en präst.
— Nå, så tack och lof för dä’! Läs opp’et högt och
reelt! bad gumman.
Och Träffen ansade af sina glasögon, hostade och läste,
så att det dånade i torpet. Dikten löd:
»Krigsmans kärlek.
Det slår klonk i mitt bröst, när ja’ tänker på dej,
Du försmäktande pepparkaksdeg!
Och det är, som det bure till himla med mej,
När ja’ vänder åt Bo mina steg.
O, ja’ töcker ja’ blir nära nog relisjös,
När ja tänker på Lisa, mi’ tös.
Ja, mi’ tös.
För ja’ vell inte härja och vell inte slåss,
Och vid brännvin blir ja’ så led,
Och jag är som en ängel mot alla, förstås,
Om ja’ bara får ha’na i fred.
Men ja’ fräser precis som en frustande älf.
Om ja inte får kössa’na själf.
Kössa själf.
Om på slätten ja’ ståndar på vakt eller går
Där å’ stampar i styf exercis,
Och i hast börjar tro: kanske Joan han slår
I kväll sina slag för mi’ Lis’,
Blir jag stollig på stund och formerar min trut
Till att illvråla: Korpral ut!
Genast ut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
