- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
155

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders i Karlshult

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi karlar stodo rundt omkring och beto andäktigt i
våra hattbrätten under det kvinnorna gräto och snöto sig i
förklädena. Ty Jonas på Mon är en talman, som duger,
som både rör och tröstar, och en evig skada är det, att han
inte blifvit präst. Men i tretti års tid har han »läst ut»
hvarenda något så när hederligt och respektabelt lik här i
socknen.

Så snart vi sedan placerat kistan i spjälhäcken och
fruntimren torkat sina tårar och allt var redo till affärd,
ropade den dödes efterlefverska:

— Töfven nu ett grand, karlar, mens ja’ går efter flaska’
och nåra sockerbita’! För en färdaknäpp och en reel
körkesup ska’ I ha, annars kan Anders ’gå igen’. Han
sa’ allti’ själf, Gu’ signe honom, att körkesupen är en
lagförder sup!

— Ja, han gjorde så, och ja’ mins allt hvad han sa’ te’
prästafrun, när ho’ gaf honom en sup samt ost och brö’ och
ba’ honom ursäkta att ho’ inte hade nå’t smör! utlät sig
Pelle i Fränsta.

— Hva sa’ han då?

— Bry sej inte om smöret, frua lella, sa’ han, för
brännvinet ä’ nok ändå, när allt kommer omkring, människans
förnämsta sofvel!

— Jaja, tänk såna rara ord dä’ var i honom! Antingen
han talte med folk eller herrskap, kunde han lägga dem
som en präst! suckade efterlefverskan och slank efter flaskan
och sockret.

När vi gäster sågo, hur lätt gumman var på foten, och
iakttogo, hur spandersam hon var, kunde vi inte låta bli
att hviska oss emellan:

— Dä’ synes allt, att det är en stor lättnad för henne,
att Anders gick sin väg!

— Jojo men, hon ska’ nog känna det, som om hon
fått ner en stor väf och väfstolen utburen ur stugan!
genmälde andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free