Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häradsfriare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att äfven det kan suga kroppastollen värre än den argaste
ottetröskning. Men det slår dåligt i spann och medför nästan
lika usel förtjänst, som att bråka och slåss på marknader,
torgdagar och auktioner.
Handelsman Vingelblixt i Åbo har blifvit ett reelt vrak
för spels skull.
I början af hans bana var det storståtligt att se honom
och iakttaga, hvilken maffe han var, när han kom fram
till kyrkan vid midsommartiden i nya gummigaloscher n:r
13 med yllefoder och i stor ytterrock.
Han var så rotad då, att han inte med egen
handkraft mäktade taga upp plånboken. Så stinn var hon och
så trångt satt hon i innanfickan. Skulle hon fram mens
han stod bland det beundrande folket på kyrkobacken, så
dängde han alltid tillbaka öfverrocken och sa’ till någon af
de närstående:
— Ta i ett tag å hjälp me’ opp mä’ plåneboka! Ho’
sväller lite’ för möet. Tråka ner henne kan ja’, men ta
opp henne ä’ värre!
Och folket var rent förbluffadt, fast det var en och
annan, som grinade och sa’, att det fanns flera gamla flottiga
nummer af »Fäderneslandet» än sedlar i boken.
Men nu ser Vingelblixt inte så väldig ut, och det är
sällan det finns nå’t te salu i hans »botik»! Han har spelat
bort alltihop, till och med »plåneboka», på knack och i
Hamburgerlotteriet. — — — — —
Jösse i Lappebo har dukat under för sitt brännvinsbegär,
Sven på Skogen för sin högfärd, och Kalle i Björnås har
blifvit ett socknaspektakel för sitt myckna friandes skull.
Ingen af allehop de här stackarne har makt eller mod
att resa sig ur sitt elände eller att lägga kapson på sina
begärelser, utan de fortsätta i sina laster så godt de kunna.
Är det möjligt, så byter Sven i Målen hästar än i dag, fast
det nu bara kan ske med tattare och rackare. Pelle i
Månsagård lägger ut giller för orrar, ty han har inte ens en bössa
längre. Vingelblixt har alltid en gammal kortlek i fickan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
