- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
248

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häradsfriare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kväll. Ty så där i närheten af städer äro töserna inte så
värst krångliga af sig. Men äfven hon var falsk och full
af svek, som ju många frmitimmer äro. Gunås, det ha
vi allt erfarenhet af litet till mans. Hon omtalade för
några af sina andra beundrare, att »all världens friare»,
som Kalle ock nämndes, skulle komma till henne den och
den kvällen. Och så redde de sig genast till att göra
honom ohägn.

Nå, på sagd dag gaf sig Kalle ridandes på sin mors
gamla märr ner till flammans bostad och band hästen i
skymundan vid en gärdesgård samt smög sig sedan med
klappande hjärta fram emot huset. Rätt som han gick,
fick han se en kjol skymta och en kvinna sväfva in i
förstugukammaren.

— Anagga den Mina! Ho’ vet hur dä’ ska’ va’ och
ä’ inte så motbärliger som de förhärdade slynorna där
hemma! jubilerade Kalle och satte efter henne in åt
kammaren.

Man kan tänka sig att hjärtat klappade reelt i honom,
när han förnam, att dörren stod öppen för honom, och än
värre blef det, när han fick se ett fruntimmer på
spjälsoffan där inne.

— Gu’ kväll! stammade Kalle.

— Töst, töst! hviskade tösen.

— Ja, gubevars! ja’ ska inte ställa till något skoj eller
dån! mumlade älskaren samt gick på tå fram till flickan
och tog henne i famn.

Men när han i samma vefva skulle till att kyssa henne,
förnam han det alldeles som om han fått tusentals sylar
emot ansiktet, och ett starkt os af brännvin och snus
strömmade emot honom öfver den skönas läppar.

Och så underligt var inte det, ty det var ingalunda
Mina han fått fatt uti, utan en förklädd dräng, den mest
stubbskäggige och fule grymsing, de kunnat leta upp i hela
socknen.

Och då kan man tänka sig, hurudan han såg ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free