Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett valknep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ja’ tvår mina hänner, ifall ni tar den siste. För blir
här biskopsinvantering, så blir församlinga ålagd att skicka
honom åt en ny skole, och det kommer att kosta oss fläsk,
och ja’ tänker, att orglamosiken är oss dyr nog ändå.
— Åt ny skole? Va’ han inte utlärder då?
— Nä’, så förbanska mej han var god för att spela
som en riktig uljenist! förklarade nämndemannen.
— Hva’ i hunsingen säger ni? Och vi som töckte, att
han spelade så gudommeligt!
Nämndemannen log ett medlidsamt löje:
— Så möcke har jag då varit ute i vära, så jag
förstår att han inte var rejäl i spelninga. Hörde ni inte, hur
han for bå’ till och ifrå’ än te’ höger och än te’ vänster
på tapplaturen och letade och trefvade och sökte hit och dit,
innan han var människa att hitta den rätta melandien, och
när han då ändtligen efter sju sorger och åtta bekömmer
fått håll på psalmtonen och kom te’ slut, så fick han hålla
på en farlig ti’, innan han dugde te’ å’ stanna verket och
få dä’ te’ att tiga. Tvy sjuttan! Nä, tacka vell ja’ då den
förste. Så fort han la näfvarna på urgelen, så lät dä’ som
en psalm ska’ låta, och när dä’ va’ slut, så va’ dä’ slut.
Men gör ni som ni vell! Ja’ vet nok, hur ja’ röstar! slöt
nämndemannen.
De andra refvo sig i hufvudena och började grunna.
— Jaha, nämndemannen har, min själ, rätt, när en tänker
på saka, och ett helseke skulle dä’ bli om vi toge en, som
vi fingo hålla i en ny lära. Det var då skam så löckeligt,
att vi hade den här öfverläggninga! — Ja, en trefvare var
han på urgelen, den siste, dä’ få vi lof erkänna! sa’ det
andra folket.
När så valdagen kom, fick nämndemannens släkting,
minsann, hvareviga röst, och se’n dröjde det heller inte så
värst länge, förrän den förre fick ränta på sina pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
