Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Stutasprängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty så pass inpiskad och grym var hon till humöret.
Till den ändan satte hon efter honom samt träffade
till sist på den arme korsdragaren borta i Björkhult, långt
hundingen i våld i andra häradet. Och hon kom
olyckligtvis dit en kväll, just som Sven stigit upp på ett bord i en
stuga och nyss börjat tyda ut skriften för en skock folk.
— Jaså, du står där och himlar dej och ljuger för
folk, du skojare! skrek hon till, så fort hon trädde näsan
inom dörren.
Sven blef naturligtvis mållös, när han fick syn på sin
hustru, och inte blott det, utan han blef äfven så
besattandes perplex, att han dråsade neder af bordet och höll på
att rakt fördärfva en gammal döf käring, som satt där
bredvid och vaggade med hufvudet.
Folket kom sig heller ingenting för, utan trodde såsom
sanningen var, att det var satanas själf, som kom att
förgöra deras lilla andaktsstund.
— Ska’ du gå omkring och skrömta och må väl och
låta hustru din sitta hemma och svälta, så att ögonen kunna
trilla ur hösen på henne, din usling, för dä’ ä’ du, vet du
dä’, du! Har du gjort ett enda rejält dagsverke på tre
månars ti’, din latoxe? Eller brytt dej om hemmet? Har
du dä’, du bedragare, för dä’ ä’ du, så möcke du vet dä’!
Du predika! Du snushane, som inte ä’ mer väckt än min
gamle underkjortel. Eller kanske du ä’ dä’, du klubbeduns,
som knappt kan läsa i bok och inte sjonga en strof? Eller
kanske du inte svärjer och regerar och slåss, när du ä’
hemma i ditt hus, du vålddriftande kreatur, för dä’ ä’ du,
så du är! Och inte ä’ I stort likare heller, som ge er till
att höra på en sådan där ulf i fårakläder! fräste Greta och
trängde sig fram liksom för att gripa sin gubbe i peruken.
Men just i detta högtidliga ögonblick försiggick något
fruktansvärdt i själen på Sven.
Mån tro, att bli så chikanerad inför sitt auditorium och
att se hoppet om ett sorgfritt och på sitt sätt äfven ärorikt
lif, fylldt af andakt, fläskpannkaka och kaffe, med ens grusadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
