Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Stutasprängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men stuten hade, gunås, blifvit sämre i ställe för
bättre.
— Han får lof ha en större dosis! förklarade Sven
och tog å nyo fram sin krutpåse. Jösses käring skulle sköta
lyset medan gubbarna hjälptes åt att tratta krutet i
stutakräket.
Hur nu käringen ställt sig med taljdanken, det vete
Herren i höjden, men stuten, som ville rädda sig, stötte
till gumman, så att ljuset for i krutet och en explosion
uppstod.
Hela stutens hufvud sprängdes, och det ena hornet
flabbades för en stund fast vid Jösses hufvud, hvaraf den
arme gubben sedan fått namnet »Horndal».
Sven slängde hufvudstupa in i svinhuset och käringen
fick företaga en liten himlafärd upp på hörännet. Ett
sådant elände har nästan aldrig förut sports i grannhället.
Men en stor och välsignad sak var det, att inte hela
fähuset sprängdes i luften eller tog eld.
Där lågo de nu på hvar sitt håll och hojtade.
— Lefver du, Jösse? sporde Sven utur svinhuset.
— Ja, med lite lif! Men ja’ vet inte hvad det är,
som hänger fast vid hufvudet på mej! sa’ Jösse.
— Jag hör inte Lisa! Ho’ måtte väl aldrig va’ sprängd
ihjäl? fortsatte Sven.
— Gu’ vet, men det ger ja’ attan, bara stuten ä’
bevarad! svarade Jösse, ty så mörkt och rökigt som det var,
kunde han inte se, huru illa det stod till.
Men till sist kom Lisa ner och visade mera
sinnesnärvaro än de båda männen, ty hon sprang efter ett
annat ljus.
Då fingo de se hornet, som förmedelst en bit af huden
hängde fast vid hufvudet på Jösse, och de bäfvade, både
Lisa och Sven, ty de trodde i början, att det var själfva
hin onde, som de hade framför sig i krut- och svafveloset.
Till sist kände de likväl igen Jösse på skinnbyxorna. Men
när de sedan fingo syn på stutens söndersprängda och döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
