Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolprästen i Högakull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå, denne målade och plitade och omsider vardt det
färdigt. Då skulle där hållas en mer än vanligt högtidlig
gudstjänst i det nyrestaurerade templet för att inviga
nymålningen. Och hela församlingen var nästan mangrant i
kyrkan den söndagen.
Men hur det var, hade målaren inte lagt reelt med
torksaker i färgen, utan när församlingen skulle resa sig,
så hängde de fast i fernissan allesammans. Med
vedermöda sleto de sig visserligen upp ur bänkarne, men då
hade de fernissa och spackelfärg i sitsarne hvar eviga kutte,
såväl karlar som fruntimmer. Och hurudant det skulle te
sig i Guds hus, det kan enhvar föreställa sig.
Men det var just inte ledsamt att skåda denna Herrans
församling bakifrån, när den tågade hem från kyrkan i
arghet och raseri samt med nerklenta och fördärfvade kläder.
Nej, ledsamt var det inte, men ynkligt var det.
Den enda gång Högakullsfolket egentligen har haft
någon ro och fröjd af denna sin präst var en påskadag.
Men det var då i alla fall ett sorgligt nöje äfven det.
Kyrkoherden hade tagit hem mässkjortan för att låta
frun tvätta och laga upp henne till högtiden. Och det
gjorde hon väl, kan jag tänka.
Nå, på påskdagen kom han inskridandes i kyrkan med
ett paket under armen, hvilket han lade på bordet i
sakristian.
— Det är mässkjortan! sa’ han till stöten.
Se’n ringdes där samman, och stöten plockade fram
skruden samt tog ihop med att kläda prästen. Till den
ändan vecklade han ock upp paketet och började kränga
skjortan på sin herde.
— Men hva’ i all dar är detta för slags skjorta? skrek
plötsligt stöten och sprang baklänges.
— Dä’ är väl en mässkjorta, vet jag, snörflade herden.
— Men ho’ ä’ så konstig, ja’ känner inte igen henne!
svarade stöten och såg så vilsekommen ut som en
gästgifvare i ett missionshus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
