Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkovärdens syn i nyårsottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man brukade inga nyårs- eller visitkort på den tiden,
utan man frambar personligen, uppsträckt i hvit halsduk
och svarta kläder och »stukis», sina fromma välönskningar
till samtliga sina grannar, vänner och bekanta.
Och på den tiden fanns det, gunås, icke heller något
goodtempleri eller blåbandisteri eller någonting absolut på
jorden, såsom det nu lär göra, utan det var glögg och
mumma, konjak och starköl, rom och brännvin och vänskap
och svinahös i husen.
När så de uppsträckta och ärevördiga gubbarna gingo
ut på sina nyårsvisiter, var det alldeles detsamma som att
börja sitt år med ett drickande utan like och ett ätande,
på hvilket ingen ända fanns.
— Det var, sägs det, heller icke med just så glada
känslor som fruarna i dylika småsamhällen räckte fram de höga
hattarne och söndagsstafvarne åt sina herrar och mästare,
när dessa skulle draga ut på nyårsvisiter.
De voro aldrig riktigt säkra på, när de skulle få
gubbarna åter, men i hurudant skick de skulle komma igen,
det visste de af gammal pröfvad erfarenhet. Och det
berättas vidare i de gamla småstadskrönikorna, att nyårsdagens
middagssol alltid sken öfver en skock högtidsklädda män,
som leende och nöjda, rödmosiga och trallande gingo och
ledde sig vid staket och husknutar eller kraflade sig fram
»på alla fyra» öfver de öppna platserna, där intet stöd fanns
att tillgå. Och var så tillika halt väglag, skickades pigorna
ut vid middagstiden att samla upp de goda husbönderna
och nyårsgratulanterna hvar de kunde finna dem och deras
hattar än här och än där vid dikeskanterna.
På det viset var det alltså ingen struntsak att önska
sin nästa ett godt nytt år.
Såväl i detta som uti många andra fall ha vi därför
fått det bättre med tiden. Nu sitta vi inne uti stor
nykterhet och mycken kyskhet hos våra gummor och flammor,
medan de arma, svettande postmänniskorna få sköta om
nyårsönskningarna åt oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
